- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
156

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Virginius väntad re’n, ni har ej orsak mer

Att skiljas från ett rum, der han skall söka er.

Fängslad i det gamla theatermanéret låter Leopold
dessutom komma sig till last en enformighet i fraseologi,
som troligen undgick hans uppmärksamhet. Så
förekommer i detta skådespel ordet «barbar» ej mindre än
trettio gånger, eller noga räknadt tjugunio. Ett så ofta
upprepadt utrop blifver genom sitt stereotypiska pathos
slutligen löjligt och gör en annan verkan än den
åsyftade tragiska.

Ännu när Hammarsköld efter förloppet af nära ett
decennium utgaf sina Historiskt-Kritiska Anteckningar
öfver Svenska Vitterheten, finner man hans omdöme
öfver Leopold snarare skärpt än mildradt. Han yttrar
der om Leopold, såsom tragediförfattare: «Mest bekant
är Leopold såsom författare af tvenne tragedier: «Oden
eller Asarnes utvandring» och «Virginia», i anledning af
hvilka auktor fått namn af den svenska Euripides. Oden
utgafs först särskildt, sedermera, med betydliga
förändringar, i första upplagan af Leopolds skrifter: i den
andra har den icke undergått någon vidare förbättring
än att några platta verser blifvit uteslutna och ett
företal tillagdt, i hvilket han på god tro försäkrar att det
till en viss grad är i hvars och ens förmåga att
komponera såsom Shakspeare». Jag skall sedan återkomma
till denna punkt äfvensom till hela företalet, som ej
saknar sin märkvärdighet. — «Men hvarför har då herr
Leopold gjort sig så mycket besvär? Jo, öfvertygad
att tragedien bör vara «en ren målning af den högre
menskliga sinnesnaturen, sådan den hos alla folkslag
och på alla tider igenfinnes», har han icke velat
framställa Oden med sina «trollgudiska attributer», icke låta
honom «försöka Seid och Gallrar emot Pompé’s
öfver-makt; icke gifva sina män Bianak (herr Leopold, som
äfven var ledamot af Antiqvitets-akademien, hade i
dess-handlingar bort lemna närmare upplysning om denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free