Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att lemna din förtjenst en svag, en vanlig rätt?
Men sådan är, min vän, det blinda splitets ifver:
För dyrkan och förakt det envåldslagar skrifver.
Ej nog att evigt fly en älskare, en vän;
Man har ej fyllest gjort, om man ej hatar den.
Och litet längre fram, sedan hon beklagat sig
öfver Appii grymhet att hafva öfvergifvit sin brud, utan
att sedan ens göra sig underrättad om hennes öde, och
Julia erinrar henne att hennes hjerta dock nyss talte
till hans försvar:
Drag ej min svaghet fram nr djupet af min själ:
Hjelp heldre för mig sjelf att evigt den fördölja!
Styrk heldre mitt beslut! — och har jag ett att följa?
Jag slits af känslors våld, som jag ej sämja vet:
För mig är kärlek brott, och hat omöjlighet!
Jag vet ej h?ad jag vill, hvad jag har kraft att göra;
Jag räds att Appius fly, och räds att honom höra.
Jag förebrår min dygd hans välde i mitt bröst,
Och darrar vid hans blick, vid ljudet af hans röst!
Jag vet ej annat än att ett sådant språk af både
«sanning och värma» kan låta höra sig i hvilken tragedi
som helst. Det samma kan sägas om tredje scenen i
tredje akten, der Virginius första gången återser sin
dotter i sin fiendes hus, sedan hans eget blifvit jemnadt
med jorden*).
Men i alla fall kan ej nekas att språket i denna
tragedi är ojemnt, stundom felaktigt. Så begagnar
författaren här och der neutrala verber i aktiv betydelse
såsom «förtvifla» i stället för göra förtviflad, «dröja»
någon i stället för uppehålla, andra verber i en
betydelse, som ej tillhör hem, «förlora» någon i stället för
att förderfva någon. Dessutom saknas ej heller de från
franskan lånade konstruktioner, som motsvara den gamla
genitivus och ablativus absolutus, och som för vårt
språk äro så opassande, till exempel:
Leopolds Samlade Skrifter, I, sid. 167.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
