- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
191

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

angifvit den synpunkt, ur hvilken hans egna dikter
böra bedömmas. Med fullt skäl kan man på honom
sjelf lämpa hvad han yttrat om Kellgren:

Sängens höjd var ej hans höjd af ära:

Nej, den var rösten blott It filosofens lära.»

ccMåhända skall någon härvid, med anledning af
våra dagars konstlära, väcka den frågan, huruvida
Leopold med rätta satte detta höga värde på den filosofiska
och moraliska syftningen af poesiens alster. —
Visserligen skulle man inskränka konsten inom alltför trånga
gränser och misskänna dess egentliga väsende, om man
betraktade den endast såsom ett medel för något
främmande ändamål, ehuru upphöjdt och ädelt detta än
vore; om man tänkte sig densamma såsom ämnad att,
utan all egen sjelfständighet, endast verka i sedelärans
eller förståndets tjenst. Utan tvifvel bör det poetiska
snillet betraktas, icke såsom en blott undersåte under
andra och högre andliga makter, utan såsom
sjelfherr-skande konung i diktens vidsträckta rike. Konsten är
sitt eget ändamål; eller den har ej något annat
omedelbart ändamål än att utgöra den fullkomligaste möjliga
uppenbarelse af det sköna. Och om man med rätta
fordrar att den bör förbättra och förädla menniskan, så
är det likväl icke genom dess underordnande under
främmande ändamål, utan hufvudsakligen genom sinnets
lyftning till en idealisk verld, samt genom Sjelfva den
känsla, hvilken det skönas rena och lifliga framställning
ger oss, af en frivillig öfverensstämmelse mellan vår
förnuftiga och sinnliga natur, en fullkomlig harrfioni i
hela vårt inre väsende, som den bör utöfva denna
förädlande inflytelse. Men gifves det ej, äfven utan allt *
uppoffrande af konstens sjelfständighet, en poesi, som i
Sjelfva verket förtjenar namnet*af filosofisk? Gifves det
ej för skalden en möjlighet att förena framställningens
fria poetiska lif och behag med innehållets allvar och
tankrikhet; att sammansmälta filosofien och poesien till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free