Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett oupplösligt helt, der ingendera beherrskar och
förtrycker den andra? Det är i synnerhet i ett tidehvarf
sådant som det närvarande, ett tidehvarf af fullkomligare
utvecklad, på alla bildningens delar mäktigt inverkande
reflexion, som denna uppgift framställer sig för snillet:
också ha tidehvarfvets största skalder, ehuru visserligen
på olika vägar, efter deras olika individualitet, sträfvat
till dess upplösning. Ar ej Goethes Faust, kanhända
den märkvärdigaste och mest genialiska af alla hans
skapelser, till sin egentliga betydelse ett filosofiskt poem?
Visar sig ej Schiller öfverallt såsom en filosofisk skald?
Det samma gäller äfven om Leopold, ehuru hans filosofi
visserligen har en annan karakter än Schillers. Hans
skaldestycken utgöra fragmentariska poetiska
framställningar af en verlds- och lefnadsåsigt, hvilken först
genom dem alla tillsammans, eller rättare, först genom
alla hans både poetiska och prosaiska skrifter
tillsammans framträder i sin helhet.»
«I följd häraf måste man, för att rätt bedömma
dessa skaldestyckens värde, göra lika mycket afseende
på innehållets filosofiska sanning och på framställningens
poetiska skönhet. Innehåll och form äro till dem
oskiljaktigt sammanbundna: de äro förenade såsom själ och
kropp: de bilda tillsammans ett enda lefvande organiskt
väsende. Ren och ädel är den filosofiska åsigt, som i
dessa poemer uppenbarar sig, om man ock tilläfventyrs
skulle böra medgifva att den ej är den mest idealiska,
till hvilken förnuftet möjligen kan lyfta sig. Den har i
allmänhet mindre en platonisk än en sokratisk karakter.
Skalden åsyftar vanligtvis mindre att höja sig till
idéernas öfversinnliga region, än att i en poetisk omklädnad
framställa en på mångsidig erfarenhet grundad
verlds-betraktelse, en sund, pråktisk lefnadsvishet,
vördnadsvärd genom dess sedliga renhet och intagande genom
dess milda, älskvärda humanitet. Denna anspråkslösa
sokratiska vishet har knappast någonsin blifvit renare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
