- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
205

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och att du trampar, när du klagar,

Lycksaligheteus gömda spår.

Ryck ej ur högsta rättens händer
Dess vigtskål, dess regeringsglaf.

Spörj ej: hvi blodas dessa länder?

Spörj ej: hvi flödar detta haf?

Högst ur din krets sin irrgång gömmer
Den kedjan af en ordnings bud,

Hvars del du ser, hvars vidd du dömmer;

Ditt vett vill mäta den och glömmer
Att sista länken hålls — af Gud.

«Till formen af egentliga didaktiska poemer» —
säger Grubbe — «närma sig i synnerhet trenne af Leopolds
skaldestycken: wFörtjensten», «Religionen» och
«Predika-ren». Enligt naturen af detta skaldeslag sänker sig tonen
här från den lyriska höjden till den lugnare betraktelsens
område: tankarne utveckla sig med klarhet och ordning,
i en strängare sammanbindning; men äfven här behålla
dock inbillningen och känslan sin rättighet att gjuta lif och
behag öfver tänkarens betraktelser. I filosofisk
tankrik-het, i stilens kärnfulla styrka och värdighet, i
målnin-garnes ädelhet och sanning, står Leopold, efter mitt
omdöme, vid Popes sida, såsom en med honom fullt
jemförlig medtäflare. — Mörk och dyster är hans
skildring af «Förtjen8tens» öde på jorden: man vore frestad
att kalla den alltför mörk, om den ej, åtminstone till
en ganska betydlig del, rättfärdigades af historiens och
erfarenhetens sorgliga vittnesbörd.»

— Der egennyttan utan styrka strider,

Står afund fram att hämna hvad hon lider;

Försåtligt gömd i mörkret af sitt grus,

Med pilen syftad mot förtjenstens ljus.

Ju mer fördunklad hon sig känner vara,

Ju större gör hon företrädets fara,

Ty duglösheten, till förtviflan bragt,

Ar det ej mer, att hämna sitt förakt.

Martyrer för förnuftet, menskligheten,

För allt hvad lifvet tröst och värde ger,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free