- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
206

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P& jorden bilder af gudomligheten,

Som hvilka vilddjnr hatet målat er!

En rättvis dom J bortom grafven finnen,

Er glans med häpnad efterverlden slår;

Men då hon räknar edra mödors minnen,

Hvad räknaden J Sjelfva? — edra sår!

Voltaire. dn bar dem, enligt styrkans lagar,

Med svedans känsla brännande och kort,

Men, o! ditt lif, Rousseau! O hvilka dagar,

Som hälften tänktes, hälften blöddes bort!

Så tvenne makter jordens öden hvälfva,

Som evig syn af fejd och täflan ge:

De stora själar, som det hela se;

De låga själar, som blott se sig Sjelfva.

Sök då ej mer all grund till ondt och godt
Långt utom verlden hos två väsen blott,

Hvars delta makt förnuftet ej begriper.

Hos mensl^n sök, dess samhällslefnad se;

Der finn dem, dessa stridiga principer,

Förtjenst och Egoism — så heta de.

Se här den gång allt haft och än skall hafva:

Förtjensten bygger på volkanisk lava;

Förgäfves nå dess bålverk upp mot skyn:

I nattens mörker, djupt från hennes syn,

Likt svaflets ämne, egennyttan dväljes;

I början dämpad, aldrig overksam,

Tills, massan ökt, hon slår med styrka fram,

Och öppnar grafven, hvaraf allting sväljes.

Så föll dn, snillets fordna fosterbygd,

Athén, så stort af allt, så när som dygd!

Så blef du, Rom, ett rof för de nationer,

Bland dem du fordom väldets krona bar;

Hur långsamt verk din storhet också var
Af tiden, lyckan, Fabier och Catoner.

Ditt fall har hämnat dina stora män,

I landsflykt glömda, blödande för svärden;

Men hvad är allt som följt deraf för verlden?

Ett stort exempel, som ej varnar den.

Sedan författaren derefter kastat en blick på
men-niskoslägtets gyllene ålder, dess försjunkande i barbari,
dess fortgång till civilisation, hvarunder «dess lif blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free