Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lösligt sinne ar en boll,
Hvarmed alla kasta.
Den till allting lätt och gen
Stundligt ömsar hågen,
Vacklar jemnt, föraktligt klen,
/ Som en spån på vågen.
Var i lag ej rädd och skygg:
Våndan blott förökes.
Gerna rides på dens rygg,
Som för alla krökes.
Mins att dn ett värde har
Blott som menska redan.
Vördsam, blygsam, höflig var;
Glöm all skillnad sedan.
Döden, allas säkra lott,
Allas öden jemnar:
Deras, som dig föregått,
Deras, som dn lemnar.
Skälf ej fegt för grafvens namn,
Hvadan dock ej skoning:
Den är, tro mig, glädjens hamn
Eller hvilans boning.
Om Leopolds politiska poemer har jag redan i det
föregående haft tillfälle att yttra några ord. Om dessa
poemer utlåter sig Grubbe i sitt inträdestal på följande
sätt: «Meningarne hafva varit delade rörande det poetiska
värdet af så kallade tillfällighetsstycken i allmänhet och
deribland äfven af sådana, som hafva någon politisk
anledning. Utan tvifvel måste det medgifvas att
skalden rörer sig ledigast och äger det friaste utrymme för
sitt snilles skapande .kraft, då han, utan att vara
bunden af en bestämd verklighet och dess förhållanden,
lyfter sig till diktens och idealernas verld. Men äfven
då han lånar sitt ämne ur den verklighet, som närmast
omgifver honom, åtnöjer sig ju den äkta skalden ej att
blott afbilda den med alla dess brister, sådan den visar
sig för den vanliga uppfattningen af densamma: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
