Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen djup känsla, ej heller någon djerf fantasi;
deremot ägde han ett skarpt förstånd, en gnistrande
qvick-het och en mjuk och liflig inbillning, just de egenskaper,
som erfordras för den lätta och muntra genre, der
täckheten och behaget få ersätta skönheten och majestätet.
Hvad Grubbe yttrar om dessa dikter är förträffligt.
«Om», säger han, «Leopolds sångmö upplyfter och
hänför oss, då hon, med högtidligt allvar, förkunnar
vishetens läror eller uttrycker dygdens och fosterlandets
heliga känslor; så är hon ock ej mindre intagande, då
hon. i ombytt skepnad, visar sig klädd i behagens lättare
drägt. Huru förträffliga äro ej hans Sagor och
Berättelser, på en gång genom innehållets vigt och genom
- den berättande tonens lätthet och liflighet!
Vanligtvis framställa de en lärdom af stor praktisk betydelse:
äfven här bibehåller således skalden sin karakter af
en filosofisk, öfver verlden och lifvet reflekterande
skald. Men dikten fortgår och utvecklar sig det
Oaktadt med fullkomlig frihet: den äger ett sjelfständigt
poetiskt lif; och den praktiska lärdomen uppkommer
likasom af sig sjelf, utan allt tvång eller bemödande.
— Det främsta rummet ibland dessa berättande
poemer skulle jag, efter min enskilda känsla, vilja lemna
åt «Eglé och Annette». Om man ej hos Leopold lika
ofta som hos åtskilliga andra, äfven svenska, skalder
finner ett uttryck af en varmare känsla för naturens
lugn och enfald, af det oförderfvade sinnets
längtan att ur ett tillstånd af onatur och förkonstling
återvända till ett enklare och renare lif; så bevisar dock
detta förtjusande skaldestycke på ett ojäfaktigt sätt
hans förmåga att anslå äfven denna ton, hvilken med
så oemotståndlig makt träffar hvarje känsligt hjerta.
Emellertid yttrar sig dock äfven här den rådande
moraliska syftningen af hans poesi. Han flyttar oss ej såsom
Gessner ur den verkliga verlden in i ett diktadt
Arka-dien utan bestämd individuell sanning: han låter oss ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
