Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Betala doktorn för hans modal»
Fort står han trappan ntför ned,
Och porten slnts och — sagan med.
Denna berättelse har ej funnit nåd för
Hammarskölds ögon. «Hvad som förmodligen varit skaldens
afsigt», säger han, «att genom denna satir bestraffa, är
fruars skenhelighet och hycklade trohet för sina män.
Ett ämne, som ju förråder en rätt hög åsigt af lifvet!»
Vi veta icke hvilka höga åsigter af lifvet Hammarsköld
fordrar af satiren; men det veta vi, att satirens
ändamål har alltid varit att straffa och förlöjliga sin tids
laster och dårskaper, och att äktenskapligt lättsinne hörde
till den tidens oseder, lärer ej nekas. Ett finare ris
lärer väl sällan hafva vidrört det qvinliga skinnet än just
i denna satir. Mot planens sannolikhet gör
Hammarsköld deremot några anmärkningar, som ej sakna
behörighet, t. ex. Belsanos passivitet, då hans hustru intog
hvad han förmodade vara gift Men i satiriska
berättelser är planen af underordnad vigt. Kanske ändrade
Hammarsköld sedermera tankar. I sin Litteraturhistoria
säger han om denna dikt endast att författaren «förmått
att genom föredragets naiva och muntra ironi öfverskyla
plananläggningens brister».
Ypperst bland Leopolds dikter af den lättare
genren, kanske ypperst bland alla hans poetiska arbeten, är
«Eglé och Annette». Grubbe har, såsom vi sett,
företrädesvis fästat afseende på detta styckes idylliska sida,
och visserligen är denna också den mest fängslande,
men det har äfven en annan sida, som, i bjert kontrast
mot den förra, tecknar flärden och tomheten af den stora
verldens lif, hvilket gifver författaren tillfälle att äfven här
använda sin läckra satir. Berättelsens stil är den ledigaste
och lifligaste man kan tänka, och äfven de i sin enkla
naturlighet mest rörande målningar äro sockrade af det mest
fina och behagfulla skämt, liksom ett skalkaktigt solsken
öfver den allvarligaste tafla. Det hela är ett konststycke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
