Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i sin glada naivitet nästan lockar till tårar. Endast
detta stycke är tillräckligt att bevisa, hvad fosforistema
ville förneka, att Leopold var en verklig skald.
Eglé är ett förnämt barn, tillhörande Sjelfva
gräddan af den högre societeten. Hennes far «uppvaktar
vid thronen»; hennes mor var
*
–-en fru af ytterst goda tonen,
Med statsvagn, hoflivré, entréer, taburett.
Eglé var späd ännu; men re’n ur ögat lyste
Den eld, hvaraf man straxt till vett och qvickhet spår.
På hennes fem års mun satt gracen re’n och myste,
Och kinden skuggad var af långa ögonhår.
Man gaf en sällskapsvän åt hennes första år,
Ett fattigt värnlöst barn af förra pastorns enka,
Täckt, fromt, manerligt ren; Annette var hennes namn.
Det blef en fröjd, ett skratt, en vänskap, kan man tänka;
Man åt, man drack, man sof — allt i hvarandras famn.
Tillhopa gingo de att sommarns blomster plocka;
Hvar julklapp togs emot med samfäldt glädjerop;
Tillhopa gjorde de visiter till sin docka,
Och gräto längre fram vid Julias bref ihop.
Men tiden flyr med fart — så äfven sagan göre!
Det fina jollrets språk blef ej för alla gjordt.
Behagens dröjda Qät till Oxenstjerna höre:
Den ej hans gracer fått, hans konst — förtälje fort.
Eglé var femton år, Annette var sjutton redan,
Förrn bördens olikhet begreps af dessa två. ’
Omsider lärdes de att bägge den förstå:
Den enas ton gaf sår, den andra dolde svedan.
Annette fick fästman snart, och bröllop straxt derpå.
Man skildes vänligt åt — och såg hvarann ej sedan. ,
Annettes parti var jemnt; var sådant, med ett ord,
En fattig flicka gör, som slängt sitt nät i högen:
En odlare, med vinst, af dock ej egen jord,
Ung, stadgad, bergad nog, men långt ifrån förmögen.
Såg eljest ut? Rättså, det väntade jag re’n.
Jag kritar då och då små taflor, se här en.
Hans röst var stark och ljuf, hans växt var öfver laglig;
Brunt hår, högt bröst, frisk hy, blått öga, svarfvadt ben;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0254.html
