Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att icke hafva läsit en tysk bok. De läsa icke tyska af
samma orsak som andra ej läsa ryska — af brist på
kännedom af språket. Litteraturtidningen gör all
rättvisa åt Oxenstjernas öfversättning af Milton och
Adlerbeths af Virgilius, der Akademien väl knappt förlåter
att ej finna alexandrinen använd. I filosofien följer blott
Leopold med sin tid. Huru skulle de kunna göra det,
som ej ens känna det språk, som är nyckeln till nya
litteraturen? Atterbom och några Upsalaynglingar med
honom hafva den stora förtjensten af, om icke ännu
grundlig, dock genom arbete dagligen utvidgad lärdom,
hvarigenom de, efter att hafva afnött de råa formerna,
skola gå långt, och säkert, Oaktadt allt motstånd, öppna
i Sverge vägen för den nya litteraturen, som redan
börjar bli känd i Boileau’s eget fädernesland. Herrar
akade-mister förese detta och kunna ej annat än inom sig
Sjelfva medgifva underlägsenheten i lärdom samt bristen
på arbetsamhet. Deraf kommer den starka ovilja, som
Akademien har till «fosforisterna», hvilkas litterära kätteri
hon vill utmåla såsom till sina följder vådligt för
regeringens anseende____Jag sökte visa Wetterstedt
oklokheten af hela denna handling .... Jag bad honom
öfverväga hvad han med en sådan mot tryckfriheten
stridande stränghetsprincip skulle vilja göra, om
Litteraturtidningen eller hvilken annan kritisk journal toge
sådana hvassa vapen, som Voltaire och Boileau använde
mot de offer, de alldeles nedtrampade, som Schlegel,
som Fichte, som Pope anlitade mot sina motståndare,
ja, som Sjelfva Leopold använde mot Pehr Enbom. Jag
bad honom besinna att i de länder, der trycktvånget
varit rådande, hade litterära strider dock utgjort
undantag. Han försvarade sig tappert i början, men när den
främmande elden, hvarmed han från annat håll blifvit
-antänd, utblossat, så hade han intet kraftigt mera att
invända. Man vet att det förfärliga hotet af de höga
embetsmännen stannade vid knallar allena.»
Malmström. 111. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
