Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej känna dem lika så illa? ej betrakta dem lika så
ensidigt? ej göra sig om dem ett lika så halft och
ofullständigt begrepp? Misstänkom då, att känslans
olikheter alltid bero af föreställningarnes, och att lika
tvister uppkomma af lika orsaker.»
«Man har sett mer än en gång personer af alldeles
stridiga omdömen öfver vissa snillealster, genom
öfver-läggning, meddelta förnuftsgrunder och sakens närmare
skärskådande, förena sig slutligen i fullkomligt amma
mening derom: d. v. s. med andra ord, i samma känslor
derför. Kan det tros att någon af derfa så hastigt förändrat
Sjelfva sin känslodaning? Ett påföljande tidehvarf har en
helt stridig smak emot det föregående. Ifrån medeltidens
råhet och den götiska vildheten hafva vi kommit tillbaka
till den grekiska och romerska smaken. Skall man säga
att medeltiden hade en helt annan känslodaning än
Grekland, Rom och det närvarande Europa? Nej. Men
att odlingen utvidgat begreppen, och derigenom
förändrat föreställningarne om det rätta, det fullkomliga i
konster och vitterhet. Andra föreställningar, andra
känslor; ingenting följer naturligare. Bifallet till det
ringare, lägre, vildare behaget utplånas och försvinner vid
upptäckten af de ofullkomligheter, som åtfölja det, och
ännu mer genom tankesynen af nya, högre skönheter,
hvarom man förut ej haft begrepp. Af allt detta följer
ovedersägligen tvenne saker: 1) att den menskliga
känslo-daningen (hvad helst man må säga deremot) är i
grunden densamma öfverallt; 2) att det måste gifvas någon
viss princip af omdöme, som, ehuru långsamt och
omärkbart, likväl verkar till förening af smakens
skiljaktigheter.»
aNågon torde emellertid fråga, huru man kunnat,
utan en verklig stridighet af känslodaning, så långt
åtskilja sig i känslor, att den ene ofta förkastat som ett
groft fel hvad den andre tvärtom skattat som en
förträfflighet; och att på lika sätt de största förtjenster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
