- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
299

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skattas ibland nationerna, och man skall finna
öfverens-ståmmelsen dem emellan, Oaktadt tidernas afstånd och
olikhet, jag är viss derpå, långt större än
skiljaktigheten. Denna enlighet måste då nödvändigt grunda sig
på vissa det odlade sinnets fordringar, gemensamma med
alk. rätt ypperliga författare.»

Mot uppställningen af detta stycke och den deraf
beroende dunkelheten och oredan i resonnementet, är
åtskilligt att anmärka. Författaren har här gjort till sin
uppgift att deducera smakens princip, och har dervid
gått så till väga, att han funnit två principer i stället
för en, nemligen sinnesvärdet och konsteffekten.
Sinnesvärdet åter härleder sig från tvenne grunder eller
källor, nemligen förnuft och sedekänsla: åter en dubbel
princip, en dualism. Leopold, en eklektiker, som vill
vara sjelfständig, synes här som annorstädes med ena
foten stödd på den kantiska filosofien, med den andra
på sina egna sjelfständiga förslagsmeningar. Hvad
Leopold här kallar förnuft analyserar han till*«upplysta
begrepp» och en «rigtig och färdig om dö meskraft». Om
man nu antager att de upplysta begreppen få motsvara
Kants rena förnuft (ehuru de snarare synas tillhöra hvad
Kant kallar förståndet) och sedekänslan, hvad Kant
kallar det praktiska förnuftet, så har Leopold här
onödigtvis blifvit dualistisk, då hans förnuft och sedekänsla,
med den förklaring han gifvit dem, i Sjelfva verket
motsvarar Kants tresidiga förnuft, nemligen det rena och
det praktiska förnuftet samt omdömeskraften. Men
Leopold synes med sedekänsla mena något annat, nemligen
helt simpelt det instinktmessiga sinnet för det passande
och anständiga eller, såsom han sjelf uttrycker sig,
«be-hag till det ädla och värdiga i föremål och uttryck.»
Med allt detta blifver det slutligen rätt svårt att veta
hvad Leopold egentligen menar med sitt nya esthetiska
begrepp: sinnesvärdet. Sannolikt förstod han derunder
en viss värdighet, upphöjning i sinnelaget, en dignitas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free