Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordna svenska snillen och deras beskyddare sina förtjenster och sitt beröm,
och vaktom oss isynnerhet att förringa något tidehvarf. Men ehvad som ock
sägas kan, skall dock intet hindra oss att beundra den tidpunkt jag afm&lat,
intet hindra oss att kalla den utmärkt lycklig för vetenskaperna. Och om
någon begär att veta hvad som utgjorde denna lycka, skola vi svara: ett
sällsynt sammanlopp af stora män i alla grenar af kunskap, «n ännu mera
sällsynt förening mellan styrelsen och vetenskaperna, en drift och ett lif,
som sattes i alla företag och spriddes till alla föremål. Med den lifliga
tacksamhet, som egnar vetenskapernas dyrkare, skola vi upphöja det hägn, som
skänktes dem af en ny konungaätt, som, ärftligt i denna ätt, gör de
närvarande tiders glädje och de tillkommandes hopp. Men sägom tillika med
den frihet, som oss tillhör, att vetenskaperna nödvändigt borde göra hastiga
framsteg, då kärleken till den blef allmän, då regenten ej var ensam att
beskydda dem, men understöddes af alla som omgåfvo honom; då hög
herre och upplyst älskare af kunskaper blefvo nästan oskiljaktiga
egenskaper.
Rosensteins företal till Lidners, Kellgrens och fru
Lenngrens skrifter äro lika kända som med rätta berömda.
Öfver Rosensteins filoéoferande afhandlingar torde
nu för tiden omdömet utfalla mindre gynnsamt, och få
sakkunnige lära vilja instämma i de loford, som Järta
tilldelat dem. Hammarsköld har behandlat dessa
skrifter med stor stränghet. Rörande Af handlingen om
Upplysningen yttrar han, att den «har till hufvudthema
att man måste genom erfarenhet söka förvärfva sig
upplysning, och icke i sina handlingar rätta sig efter annat
än det sanna. Men hvad sanningen i Sjelfva verket är,
derom meddelas ingen annan underrättelse, än att den
icke finnes genom för långsträckta abstraktioner, och
upplysning angifves såsom bestående i frihet från fördomar,
bland hvilka bruket att bränna kättare anföres såsom den
värsta och betänkligaste. Och dessa djupsinnigheter
utspädas med pathetiska deklamationer, strödda
anmärkningar öfver omne scibile, anekdoter från Ludvig’XIVss
hof och loftal öfver Locke.» — Om Rosensteins
anmärkningar öfver Vitterhet och Smak, upplästa i Svenska
Akademien 1787, yttrar Hammarsköld: författaren
«för-kunnar här att han vill söka uppgifva «den grad af viss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
