Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minst ville göra det i en moment, dä jag intet annat befarar, än
verkningarna af eders kongl. maj:ts eldiga och för dristiga företag födda själ. Men
jag kan icke neka mig den underdåniga glädjen att betyga min öfvertygelse
att eders kongl. maj:t varit den enda, som ej desespererat om
fäderneslandets räddning.»
«Tillåt mig, allernådigste konung, att efter denna bekännelse ntgjuta
mitt hela hjerta. Denna räddning är ej fullkomlig, om eders kongl. maj:t
ej återgifver oss fred och Ingn. Freden, detta namn, som jag aldrig nog
ofta nämner, vågar jag anse nödig nr tre skäl, nemligen penningbristen,
inbördes oron, som är obetydlig i fredstider, men som kan störta riket i
krigstider, och slutligen ur det skäl, att allt vårt hopp om lycklig utgång
af ett krig stöder sig hufvudsakligen på främmande hjelp och diversion,
som är den lösligaste af alla grunder. Jag har med bäfvan af avisorna sett
kejsarens détresse vara sådan, att han tänker på enskild fred. Gör han den,
som vore mycket i hans karakter, lär den stolta Katharina blifva ond, och
då har hon lätt att vinna konungen i Preussen på sin sida, hvilket eders
kongl. maj:t sjelf sagt mig vara det som eders kongl. maj:t mest befarar.»
«Man säger här att prinsen af Hessen agerat mot danska konseljens
intentioner, att dansken är missnöjd med ryssens inaktivitet å sin sida och
med dess tröghet att gifva penningar, hvaraf man gör sig hopp att
dan-skarne vända om. Men med ryssen tro grefve Lepel och Keene, att det ej
torde gå så lätt, emedan man känner kejsarinnans högmod och förlitande
på sin lycka. Jag skulle dock så mycket hellre önska eders kongl. maj:t
en honorabel fred med denna granne, som jag fruktar att med vår armé ej
är stort att uträtta.»
«Hvad invärtes lugnet angår, vågar jag repetera hvad jag förut haft
nåden säga, att eders kongl. maj:t nu har en moment att vara större än
1772, om eders maj-.t genom en generös amnesti förlåter hvad som feladt
är. Huru långt denna förlåtelse sträckas bör, vågar jag icke säga. Så
öfvertygad jag är om oförsvarligheten af arméns conduite, så viss är jag att
de flesta äro förförda och trott sig göra väl. De äro nu slagna och skola,
som det säges, ångra sig. Det tror jag ock, men icke dess mindre tror
jag tillståndet rätt äfventyrligt i Finland. Armén har många sjuka, litet
eller intet penningar, de ankomna kapporna skola ej hafva varit tillräckliga;
flottan hotas med en tidig vinter; officerarne se sig anklagade af nationen,
föraktade af utländingen, brottsliga mot eders kongl. maj:t, och vänta sig
att derföre straffas. En entreprenant chef för de konspirerade, om en
sådan finnes, det jag ej fullkomligen vet, kan ju, för att sauvera sitt eget
och sina komplicers hufvud, draga parti af en sådan ställning, och fienden
ännu mera. I denna supposition tror jag, och har anledning att tro, att
finska rebellerna torde söka att tubba allmogen att gontera
indépendance-idén. Man litar väl på allmogens hat emot ryssen, men jag tror aldrig,
att en allmoge är pålitlig, helst om den attackeras på sin ömma sida, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
