Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är lindring i ntskylder och andra besvär. En vinterkampanj ar ja möjlig,
och farlig, helst då all brefvexling med Sverge är afbruten. Jag trodde
mig brottslig, om jag icke underställde eders kongl. maj:t dessa
konsidera-tioner. Om de komma från ett öga, som ser svart, så har detta öga
åtminstone den förtjensten att aldrig hafva sett efter något annat mål än
eders kongl. maj:ts och fäderneslandets bästa.»
«Sällan», säger Järta, «har någon haft en sådan
lycka som Rosenstein att vinna och att bibehålla ett
stort antal af vänner, värda att älskas; men också har
ingen kunnat öfverträffa honom i vänskapens trofasthet.
Ibland dem, med hvilka han tidigast knöt sedermera
aldrig upplösta eller slappade förbindelser, var den
oförgätliga Adlerbeth hans närmaste själsfrände. De liknade
hvarandra i lynnen, i snillegåfvor, i förståndskraft, i
rigtningarne af dess utbildning och verksamhet. Den
innerliga förtrolighet, som ifrån ungdomsåren förenade
dem, béfästades ytterligare genom ett prof, hvilket
förtjenar att till begges heder blifva bekant. Emellan dem
sväfvade konung Gustaf III:s val af informator för
kronprinsen. Båda hade de kunskap derom, men beslöto,
hvar för sig, att i detta mål förblifva alldeles
overksamma, öfverenskommo att underrätta hvarandra om de
skiftande utsigterna, samt fullgjorde ömsesidigt, såsom
bevarade bref utvisa, denna öfverenskommelse med
strängaste samvetsgrannhet. Konungens länge ovissa,
Rosenstein omsider gynnande beslut, störde ej ett enda
ögonblick deras vänskap. .Döden allena, som först träffade
Adlerbeth, var mäktig att göra det ena af dessa ädla
hjertan kallt för det andra.»
«Rosensteii* öfverlefde ej länge sin vän. Sorgen
öfver dess bortgång samverkade med ålderdomen att
försvaga äfven hans förut så kraftfulla själsförmögenheter,
intill dess han den 8 Augusti 1824 uppnådde målet, vid
hvilket det vanskliga menniskolifvet öfvergår till ett
oförgängligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
