Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmblads karakteristik af Rosensteins enskilda
personlighet i Biografiskt Lexikon*) är synnerligen
målande. «Till sitt lynne», säger han, «var Rosenstein fleg-
matiskt-sangvinisk; en man, liksom hans älskling
Hora-tius, de grege Epicuri eller rättare Aristippi. Icke lätt
stördes hans sinneslugn af häftiga intryck; afund,
ärelystnad voro honom främmande: sitt valspråk servare
mo-dum förblef han alltid trogen. Han var af naturen
maklig, men fann dock då och då stunder för
sånggudinnornas vittra öfningar och egnade, strängt regelbunden
och punktligt ordentlig, förmiddagen åt sina
embets-pligter. Efter slutade dagsmödor var sällskapslifvet för
honom ett behof, och som han var ogift måste han söka
husligheten utom sin egen bostad. Med Stockholm var
han så införlifvad, att han skämtande påstod att
hufvud-stadens rännstenar för hans luktorganer voro
angenämare än landsbygdens hö och blommor, och var glad
att finna ungefär samma sympathi hos den snillrika fru
Staél. Till de kretsar han kom, medförde han en
upprymd munterhet, som gaf sig luft mindre i qvickhetens
blixtar än i naiva infällen och en viss torr-rolighet, ett
fint lefnadsvett, en mångfald af kunskaper, en icke
vanlig gåfva att berätta, samt — hvad som icke gjorde
honom minst välkommen hos värdinnan — en förträfflig
aptit. I sin ungdom hade han kanske nog mycket
dyrkat njutningen i fler än en gestalt: ännu i hans sena
ålderdom blef hos honom qvar svagheten för ett godt
bord. Denna svaghet, jemte ungkarlslifvets långa
vanor, gjorde att han alltför sent drog sig tillbaka från de
större sällskapskretsarne; han fortfor att soupera, äfven
sedan ålderdomen och skröpligheterna gjorde honom till
föremål för sina vänners beklagande samt för de unges
och lättsinniges tysta gäckeri.»
«Men det fanns, utom matlusten, tvenne andra
egenskaper af en aktningsvärdare art, som hos den svenska
*) Biogr. Lex. XII: 25G ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
