Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt älska det fullkomliga, det sköna, det i stort färdiggjorda. Men det
plötsliga, det öfverrumplande eller hastigt öfverväldigande i känslan af behag
föranleder lätt en besynnerlig omständighet: ett slags förhexning eller
för-bländning i omdömesförmågan; så framt man ej tryggas genom en förening
af lycklig själsdaning och behörig uppfostran. Det gifves nemligen en
talrik klass af föremål, som — i den strängaste betydelsen af skönt och styggt
— hvarken äro sköna eller stygga. De meddela en ljuf retelse, en lockande
känsla; men en känsla, som icke (liksom känslan af sann skönhet) tillika
innebär ett begrepp; de lofva ett godt, men hålla blott ofullständigt sitt
löfte; emedan i dem är mer af det godas sken än af det goda sjelft. Med
Ä ord: de kunna af skönheten äga allt, utom idéen och harmonien,
hvilken senare är idéens klm, i friskhet och fulldaning mötande verklighet. Hvad
skola vi em den aanat säga, än att deras grundegenskap är en oreda; om
äa en behaglig? Denna egenskap — denna mer eller mindre behagliga
oreds — kalla vi det täcka. Liksom ögat vid åsynen af det sköna råkar
f tingens eller varelsernas natur en ordning, som leder sinnet att fatta den
förevarande saken i den fullaste enhet af känsla och begrepp: så råkar det,
vid åsynen af det täcka, endast en vacker oreda, som leder sinnet att känna
mycket och begripa ingenting. Det täcka är således, tydligtvis, ett
mellan-begrepp af det sköna och af dess motsats. Det har två grader: i den ena
äger det så mycket af den verkliga skönhetens art, att det omotsägligen
står henne närmast; ofta med en, i hast knappt märklig, skiljegräns; i den
andra åter står det, lika påtagligt, närmare intill det stygga. Det förra
slagets Täcka kalla vi vackert ; ett täckt, närmast intill skönhet. Det senare
slagets Täcka, såsom ett täckt närmare intill stygghet, kalla vi fult.»
«Man har förundrat sig öfver detta begrepp om täckhet, och huru vi
kunna tänka oss en oreda, som är vacker. Tvivelsutan är oredan i och
för sig sjelf eller blott och bart såsom oreda, ingenting mindre än täck.
Men dermed att täckhet är oreda, påstås icke, att all oreda är täckhet. Man
besinne, att det täcka är sammansatt af ett är och ett intet är, eller af
ett verkligt och ett skenbart: det är sväfvande mellan skönt och styggt;
men för att vara detta oeh ej tillfalla det sistnämnda, måste det kunna
visa ett lifligt uttryck af frändskap med det förra. Täckheten blifver
dymedelst en oreda, der åskådaren är bestört att se ordning: en oreda, ordnad
till gestalt, liksom styggheten är en förstörelse, ordnad till gestalt. I
sträng mening är en organisation icke frisk utan sjuk, redan när den har
blott ett solgrand i olag (antingen med eller ntan sveda), och sjukdomen är
då en oreda i helsan. Likaså är, i sträng mening, ett ting icke skönt utan
fult, redan när ett solgrand der är i olag; och fulheten är då en oreda i
utseendet. Det minsta olag gör skönt till fult, liksom friskt till sjukt,
bådadera genom tillvägabragt oreda. Men om nu denna oreda ej går längre,
än att hon har och visar ett visst ändock bibehållet mått: så inträffar, i
ena fallet, att det friskas iråkade ställning af sjukt, eller latning till sjakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
