Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan yttra sig endast i en öfverdrift af ömhet eller ett slags för stor känslofallhest;
och i andra fallet, att det skönas iråkade ställning af falt, eller lutning tHl fult,
äfvenså kan stanna vid att yttra sig i någonting det nyssnämnda motsvarigt,
— hvilket vi- då kalla täckhet. En oreda i högre grad gör afgjord
sjukdom och afgjord fulhet; en ännu större oreda gör förstörelse och alltså
stygghet. — I det stygga uttrycker sig den största satsen af förstörelse;
i det fula en större sats deraf än i det öfriga eller (egentliga) täcka:
men äfven i detta, som i sin fallkomlighet utgör det vackra, är dock
åtminstone en begynnelse dertill. Thorild säger att det täcka är det
behagande i små och ofullkomliga saker: deri har han ej orätt. Men småheten
och ofullkomligheten äro just oredorna i sakerna; och det vackra af detta
lilla och ofullkomliga kan således sjelft ej vara annat än en oreda i
utseendet. Förstår man, att hela den ifrågavarande klassen är oreda, men att
inom klassen finnas grader af mer eller mindre sådan: då har man
fattat vår mening. — Påminner man sig slutligen att «täckt» kommer af
täckelse: så torde man efter det nu anförda finna begripligt, om vi tillägga,
att det täcka, i sin egenskap af «vacker oreda», är i Sjelfva verket ett fult,
som är betäckt med vackert. Hopen ser blott täckelset, och ser på sitt vis
rätt. Endast filosofen med smak och artisten i stort se tvärtigenom det,
och skönja derunder en .fulhet, som det blott glest öfverskyler» *).
Atterbom utvecklar här, såsom rätt är, "Ehrensvärds
tankar, utan reservation för någon sin egen mening.
Ehrensvärds uppfattning af det täcka beror på hans
blinda beundran för det rent sköna, sådant det
uppenbarar sig i antiken och i södern, med underkännande
af alla andra modifikationer deraf. Det täcka skiljer
sig ifrån det rent sköna derigenom, att det mera
direkt tilltalar åskådaren såsom individ, liksom upplåter
sig för honom, genom ett mera tvunget uppdagande af
sitt inre själslif äfven i dess tillfälliga nyanser, stundom
på ett sätt som retar sinnligheten, hvårföre det äfven
kallas det retande. Så kan äfven det sköna hos den
lefvande varelsen, hos menniskan, tillika vara täckt,
men behöfver det" visserligen icke för att vara skönt.
Medgifvas måste dock, att denna delaktighet af det täcka
är farlig för det sköna, som derigenom förlorar i
stränghet och slutenhet, om också ej alltid i renhet. Också
erkänner, såsom vi längre fram få se, Ehrensvärd icke
*) Siare och Skalder, 2:dra uppl., sid. 232 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
