Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra ädlare djurarter, såsom Ehrensvärd uttrycker sig,
genom sina högre lifsverkningar i Sjelfva verket intager
denna höga grad i kedjan af djurverldens utveckling till
allt högre och högre former. Rätt har deremot
Ehrensvärd otvifvelaktigt deri, att det fula hos naturtingen
skulle bortfalla, om menniskan vore i stånd att i ett
stort sammanhang på en gång öfverskåda och begripa
hela naturen, hela verldsaltet, som i och för sig är det
högsta sköna, såsom högsta uppenbarelsen af det
gudomliga i sinnlig form.
Ett kanske ännu större fel, som dock står i
sammanhang med det förra, ligger deri, att Ehrensvärd gör
det esthetiska välbehaget beroende af begäret, — ettså
mycket större fel, som det står i strid med
hufvudtan-ken i hela hans öfriga konstlära. Såsom vi sett,
erkänner Ehrensvärd i Sjelfva verket ingen annan skönhet än
det rent sköna. Men hvilket begär kan af detta slags
sköna väckas? Hvem frestas af en staty, af en tafla,
vore de äfven af de största mästare? Jo, tjufven och
samlaren, den ena af vinningslystnad, den andra afvurm.
Andra nöja sig med den theoretiska åskådningen, och
det är endast i det fall att denna icke kan på annat
sätt tillfredsställas, som konstälskaren önskar tillegna eig
det sköna föremålet. Dessutom står besittningsbegäret
i allsingen proportion till konstvärdet. En marmorstaty
i naturlig storlek af den största mästare står trygg på
sin piedestal, då den lilla statuetten af guld, fem tum
hög, gjord af en fuskare, behöfver fastskrufvas för att
vara någorlunda säker att få stanna i sin rätta ägares
händer. Det är icke genom sin skönhet utan genom
sitt stoffvärde, som sådana föremål väcka begär.
Endast ett slag af skönhet, det af Ehrensvärd så föraktade
täcka eller retande, kan väcka begäret, men endast då
det uppenbarar sig i lefvande gestalt.
Dernäst gör Ehrensvärd helt plötsligen den frågan:
månne ett grekiskt ansigte på en qvinna skall förtjusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
