Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en nordisk inbyggare? «Det grekiska ansigtets råta drag»,
svarar han, «dess allvarsamma tycke, dess fullmogna färg
och svartä ögon skulle knappt behaga en nordbo; det
skulle utvisa en viss makt och sätta den nordiska i
tvif-velsmål om sin egen, i stället för att ansigten, som
likna omogna och nyss utspruckna blomster, förtjusa i
högre mått, uppväcka ett häftigare begär och äga ett
större behag. Det grekiska ansigtet hade ej gåfvan att
väcka känslor på ett häftigt, men på ett kraftigt sätt,
och ibland de nordiska inbyggare, som ha en viss
hetsighet, medförde detta ansigte en vördnad och ingen
nytta: det blef obehagligt på ett visst sätt. —
Menniskan är icke skapt att alltid föredraga de stora
sannin-garne i naturen, utan blott böjas till de afsteg, som äro
henne mest och häftigast tjenliga. Väl bär menniskan
alltid vördnad för det fullkomliga, men är alltid mest
intagen af hvad hennes natur säger vara lättast för henne.
Menniskan har inga andra rättesnören än sina behof.
Och som det vore henne ett stort behof att vara
fullkomlig, är ingen som icke syftar dit; men menniskan
måste stanna inom en gräns: der har varit 6må lagar,
som lagt sig i vägen för de stora. Dock likväl ligger
en hemlig känsla för fullkomlighet i hvar menniska.»
I afseende på det grekiska ansigtets skönhet,
sådan den framställes af Ehrensvärd, kan anmärkas, att,
enligt den tradition som genomgått århundraden, den
grekiska qvinnan icke var svarthårig eller svartögd,
utan — att dömma af den ännu befintliga befolkningen
i gamla grekiska kolonier — utrustad med det täcka
ljusbruna håret och de intagande ljusbruna eller i
blå-grönt skiftande ögonen.
Ehrensvärd fortfar: «Det sköna för menniskan är
allt, som i naturens alster är oss närmast nyttigt, och
af menniskoverk allt, hvad som är gjordt rätt på saken,
ländande till fyllnad af de rena behofven i menniskans
friska natur. — Och tvärtom: tingens skönheter fly mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
