Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen mer tid öfrig än den de hvila sig på; men de
folkslag, som bebo lagoma klimater, der något arbete
ger mycken vinst och någon möda mycken styrka i
behåll, de hvila sig mindre och liksom äga råd till
upptäckande af glada behof i naturen. — Visserligen äro
alla behof, som kunna fyllas och bli fyllda, glada
behof; men dessa nyssnämnda behof kunna ensamt få namn
af glada behof, efter de nästan äro skilda från de
nödvändiga; de nödvändiga behofven kunna få sin klass
bland mödorna, och deras fyllande äger en större känsla
än glädje (d. v. s. väcka snarare ett kroppsligt välbehag
än en andelig hugnad). — Då de så kallade glada
behofven finnas till i naturen, så kunna äfven de anses
för nödvändiga så till vida, som de äro nödvändiga för
vissa folkslag; ty en lindrig möda ger en lindrig hvila,
och då måste i denna hvila ännu göras arbeten, för att
undgå ledsnaden. — Lyckan kommer från behofven, på
det sätt, att behofvet, i sig sjelft en nöd, när det
upp-fylles är en lycka. — Menniskans lycka är densamma
öfver allt, så snart hennes behof fyllas, och på den starkt
af sina angelägna behof upprörda menniskan är känslan
i behofvets fyllande äfven så stark, som känslosumman
är stor af alla lindrigt fyllda behof hos en annan. —
Men som fysiken och lifvet ha en gräns, så kan icke
en menniska vara så stark, att hon skulle kunna känna
med en enda känsla så mycket, som en annan känner
med många och åtskilda känslor i ordning. Deremot
kan minnet icke vara så tillräckligt, att en menniska,
som känner lindrigt och särskildt, d. v. s. som hade sina
känslostunder uppspädda med mycken tid, kunde anse
sig i likhet, genom samlandet af forna känslor, med
den, som hade de kraftiga känslor på en gång. — Detta
kommer deraf, att lif och fysik hafva en gräns. Den
ena skickligheten gör den andra förlorad, och saknaden
af den ena skickligheten fördubblar den som är qvar:
annars skulle man skapa menniskor till gudar. Väl sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
