Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THE OLOGIS KA RECENSIONER CENSURERAS.
23
dock utån förbad förmodligen snart fallit i glömska, sedan frondörerna fått
skratta sig mätta på despotismens bekostnad; men konnngen nppgaf såsom
egentligt skäl till detta sitt steg, i enskildt samtal, att han nödgats
vidtaga det af fraktan att ryska ambassadören annars knnnat förekomma
honom genom föreställning derom, sedan hans höga principal begynt sträcka
sin omtanka emot jakobinismens utspridande äfven till sina grannländer.»
«Mera oförväntadt var det missnöje, hvarmed konungen ansåg en i
Stockholms-Posten N:o 248 införd recension af den handbok till
gudstjen-stens förrättande i svenska församlingar, som Eklesiastik-komitén på
konungens befallningen föreslagit till hans maj:ts stadfästelse och i Upsala låtit
trycka. Recensenten tillät sig blott det omdöme, att hvar och en oväldig
granskare läser den säkert med nöje, och måste åtminstone finna denna
handbok jemngod med de bästa af de i senare åren hos våra trosförvandter
i andra länder, och särdeles i Tyskland, utkomna många liturgier, samt att
den i flera delar ännu vida öfverträffar dem. Religionsbegabbaren måste
vara misslynt att se många vapen honom ur händer tagna, som han fordom
nyttjat att smäda. Neologen torde sakna hvad han väntat för att omskapa
allt. Den som icke känner opinionernas välde och icke besinnar, med hvad
varsamhet alltid ändringar böra göras i ceremonier och böcker till allmänt
bruk för en blandad menighet vid Den högstes dyrkan, torde hafva vågat
långt flera ändringar; men en verklig religionens vän, som tillika är
kännare af menniskohjertat och kännare af vår tids odling och lynne, måste
med erkänsla se den lyckliga medelväg, som blifvit iakttagen, och önska
att snart se denna handbok allmännare brukas till uppbyggelse. Men denna
frihet stötte; och konungen, som på biskop Flodins ord säkert fann
förbättringen af handboken farlig, befallte Kanslikollegium antyda boktryckarne
att, äfvensom inga theologiska arbeten fingo tryckas utan censur, borde icke
heller recensioner af dylika arbeten utan konsistoriernas pröfning framdeles
få utgifvas. — Samma nitälskan visade sig ock vid årets slut emot en
öfver-sättning af Pauli epistel till de Romare, som kyrkoherden i Adolf Fredriks
forsamling i Stockholm, Drysén, författat och låtit trycka. Man fann
öfver-8ättningen neologisk genom sina uttryck, som icke öfverensstämde med dem,
hvilka nyttjas i de symboliska böckerna. Kristi gudom, försoningen, tron
voro icke nog uttryckligen namngifna. Skrymtaktiga eller fanatiska
kättar-makare väckte härom fråga: och konungen trodde sig göra Drysén en nåd,
d& blott seqvester lades på upplagan, som, förseglad, lemnades under
öfver-ståthållarens vård. Som Drysén, till sin ursäkt för det skriften utan censur
utkommit, anfört att doktor Tingstadius på lika sätt utgifvit sina
prof-öfveroättningar ur gamla Testamentet och professor Ödmann sina till
bibeltolkningen tjenande upplysningar, affårdades bref till Upsala domkapitel att
framdeles ej tillåta sådana öfverträdelser af tryckfrihetsförordningen.
Oför-gripligen lärer det dock alltid vara ett missförstånd att anse en biblisk
öfversättning för ett theologiskt arbete.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
