Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än att göra fruktlösa men alltid förhatliga försök att qväfva dem.
Ordensbiskopen doktor Flodin ansågs för en af de ifrigaste nitälskare, som pår
kallade konungens så vaksamma åtgärd mot religionens fiender.»
Den unga furstens blifvande herrskarlynne bestämde
sig mer och mer. Adlerbeth yttrar derom *):
«Konungens nitälskan för den theologiska och politiska orthodoxien»,
heter det redan 1799, «tycktes under allt detta (under underhandlingarna om
en defensivtraktat med Hyssland emot den franska republiken) vara i ett
beständigt tilltagande. Den öfvertygelse att franska revolutionen varit
filosofernas verk åstadkom hos hans maj:t och dem, som honom närmast
om-gåfvo eller hade hans förtroende, en farhåga för alla filosofiska nyheter.
Några drag må anföras. Den bekanta Kant ansågs för en farlig kättare.
Man hade uppsnappat utur hans system att han kullkastat alla filosofiska
bevis för Guds varelse, då man nemligen tager ordet bevis i sin strängaste
bemärkelse. Han blef sålunda rentaf hållen för atheist, hans skrifter, som
voro kända och lästa vid rikets högskolor, för irriga och förledande och
hela hans lära såsom farlig för samhällsordningen. Generalen baron Taube,
som vistades i Tyskland och flitigt uppvaktade konungen med bref,
underrättade om våren 1799 hans maj:t om den anekdoten, att konungen i
Preussen vid ett bevistadt förhör med eleverna i Krigs-akademien hört dem
examineras i Kantiska filosofien med så mycket missnöje, att han ej allenast
förbudit all undervisning i detta «grillfängeri», sägande att hans
officerare behöfde kunna marschera och ej resonnera, utan jemväl afsatt
pedanten, d. ä. professorn, som varit deras lärare. Konungen hade den
svagheten att låta införa detta bref och denna apokryfiska anekdot, dock
anonymt, i Dagligt Allehanda, hvarest det gjorde en elak verkan och
ansågs såsom en låg smädelse af okunnigheten emot en stigande upplysning;
saken blef ock i journalen “Läsning i Blandade Amnen» med en skarp
kritik releverad **), hvarvid konungen, såsom visast var, lät bero.» — — —
«En i Oktober månad utkommen skrift, kallad «Några tankar om
sättet att upprätta och befästa den urgamla franska monarkien», var ett ämne
för både allmänhetens och regeringens uppmärksamhet: den förras, genom
den begärlighet hvarmed den emottogs, lästes, köptes, så att inom fjorton
dagar en ny upplaga måste läggas under pressen; den senares, genom det
missnöje den förorsakade och hvaraf påföljden blef ett förbud mot dess
vidare försäljande. Skriften var en qvick men i sig sjelf oanständig ironi,
deri författaren såsom medel till franska monarkiens återupprättande
föreslog alla de anstalter, som, i Sverge vidtagna, mest öfverklagades. Den hade
’) Anf. st., s. 43.
**) Läsning i Blandade Ämnen.. N:ris 25 och 26 s. 9. «Ar det
möjligt? Fråga till Dagligt Allehanda.» Denna kritik lärer vara af Leopold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
