- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
63

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ville ådagalägga. Den föreföll såsom ett godtyckligt
iippgjordt påstående, hvilket såsom sådant måste hafva
långt mindre giltighet än de dogmatiska satser; som
hade århundradens helgd. Men den förra tog med sig
samtidens sympatier, emedan den var ett resultat af
den tidens högsta andliga sträfvanden, ehuru den stora
massan föga gjorde sig reda derför, då deremot de
senare blott svagt kunde försvaras af anhängare, hvilkas
bildning, egentligen blott bestående af en blind
bokstafe-lärdom, låg alldeles för långt bakom samtidens, för att
de ens kunde fatta den egentliga hufvudsaken af frågan
och derigénom möta den på dess egen botten. Här
inträffade hvad som under sådana * förhållanden vanligen
plägar inträffa: de gamle höllo sig envist vid sin sak,
egentligen mindre derföre att den var gammal och
derigenom helig, än derföre att de Sjelfva ej visste något
bättre, och kände sig i sin svaghet obenägna att genom
ett strängare andligt arbete eftersöka ett bättre. I det
theologiska studium rådde en allmän stagnation; knappt
något enda bemödande att föra vetenskapen framåt,
blott ett idkeligt, än enfaldigt, än ilskefullt upprepande
af det tusen gånger sagda.

«Vi kunna», säger Wieselgren *), ccpåminna oss
detta tidskifte i theologien med samma känsla som vår
allmoge, med tanken på 1826, talar om det torra året.
Summus Episcopus i vår statskyrka» — dermed menas
förmodligen konungen sjelf — «gjorde ej hemlighet af
att han delade föga mer de der «fåkunniga kristianernas»
tro än de romerske caesarerna, hvilka kanske ej i sin
ordning trodde mer på Bacchus, Venus och Zeus och
alla dessa, om hvilka deras skalder sjöngo, än Gustaf HI
trodde på samma af hans skalder så trofullt besjungna
gudarne. Då kronprinsen stått sin examen i
kristendomen före sin första nattvardsgång, vände sig konungen,

*) Sverges Sköna Litteratur, IV: 675 l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free