Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demien var en blick tillbaka, hans homiletiska artiklar
i «Journal för prester» én blick framåt på detta fält.
Här intog han en föreläsning i predikokonst af Sjelfva
Leopold. Thorild höll ock pastoral-professorliga
pre-lektioner. Mången negativ sanning sades af dessa
lärare, som dock kändé det positiva alltför ringa för att
komma i stort gagn på den beträdda banan. Man
gisslade «den sjelfsluga fördomens gamla sång, upprepad i
ett evinnerligt eko af tanklösheten eller oskickligheten,
som darrar att röjas.» Man hänvisade till andra
nationer, hvilkas homiletiska arbeten ägde bot för snäsande
fördomar och hög tankelättja. Det föreslogs att uppläsa,
utan att låtsa sjelf skrifva eller af sig sjelf tala, goda
författare, såsom i Frankrike och England. Detta var
Leopolds åsigt. Thorilds fråga: «Höra presterna under
allmänna granskningen?» förklarades straxt vara
detsamma som: «hafva de vigtighet och värde nog att
intressera allmänna vettet?» I postillorna mötte han på
hvart blad den låga smaken och okunnigheten, och i
templen: der ljödo misshaglighetens olyckliga skrän,
som man likväl sade honom skola vara röster af
behaglighetens och ljufhetens Gud. Han fann ingenting mera
förunderligen dåraktigt än detta sättet att
deklamera religion, att med vildhet, skri, misstro, ofta
furiernas färg och åtbörder utropa något, som man
säger skola vara sanning, frid och gudomligt rörande,
och utropar: «Skall detta vara himmelens och vishetens
röst, så hade jag väl lust att en gång höra huru
vansinnigheten talar». Hvarpå tänka presterna? fortfar
Thorild, som här är skarpare thordönare än de prester
han tuktar. «Ar ej allmänt kunnigt att vettigt folk flyr
kyrkorna?» — En del prester fann han lika halfrusiga
bacchanter och verkliga histrioner, andra uppställda och
orörliga. Man ropade med pöbelton de ljufva, de
frälsande namnen. Han begärde ej snille, ej smak. Han
ville höra själens röst; den enda rörande och starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
