Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rösten, som säger åhörarne att man sjelf bännt den
lycksalighet och de ljufheter man predikar.»
«Om dessa bannor kunde presterna säga som
David, då Simei bannade honom: «Herren hafver så budit».
Det låg en stor sanning i mycket af Thorilds klander.
Det verkade hvad det kunde. «Själens röst» kunde dock
ej inläras framför spegeln eller med Thorilds tidning i
hand. Leopold afsåg mera innehållet, då Thorild mera
afsett formen. Mycket ändrades i beggedera
hänseenden, och man kom snart allmänt nog på afvägar i båda,
från hvilka en återgång måste ske i följande tidehvarf.»
«Bland homileter, som under denna tid vunno
ryktbarhet, må nämnas Möller, slutligen biskop i Wisby,
en lärjunge af Serenius, egentligen endast en
theoreti-serande homilet, som meddelade reglor för predikosättet.
Elfving och Tolleson, begge sannt kristliga predikanter
af utmärkta talenter, den förre något böjd för mysticism,
den senare en väckelsepredikant af Murbecks skola,
voro båda i högsta grad eftersökta i de orter, der de
hade sin verksamhet, den förre i Kalmar stift, den
senare i Stockholm och dess grannskap — Hylander, en
ungdomsvän, och anhängare af Thorild, utmärkt för
värman och hjertligheten af sitt föredrag. Till de
neo-logiska homileterna räknas i främsta rummet Lehnberg,
om hvars på den tiden högt uppburna förtjenster
omdömet i en senare tid betydligt måst jemkas.
Onekligen visade han för mycken eftergifvenhet för sin tids
smakfordringar och populära filosofi, för att med
eftertryck föra andans svärd till befrämjande af Guds rike.
Mindre fogliga, ehuru såsom tidens barn diplomatiskt
kloka, voro Fant, domprost i Westerås, och den med
skäl berömde biskop Wallqvist.»
Naturligt var att, under sådana förhållanden som
de nu betecknade, uppmärksamheten skulle fästas på
presterskapets bildning, desto skarpare, ju mindre man
i upplysningens tidehvarf kände sig belåten med dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
