Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF WALLftVIST; BIOGRAFI.
79
af så ytterligt inskränkta grundsatser som den att vilja
förbjuda menniskan att tänka, derföre att hon kan tänka
origtigt, och att tala, derföre att hon möjligen kan tala
oeftertänksamt. Lyckligtvis låter detta förnuft sig icke
helt och hållet undertryckas; också gaf det sig stundom
luft — i trots af censuren — i protester, som nästan
likna nödrop. En sådan artikel är den, som år 1799
förekommer under titel «Anmärkningar öfver religionens
och kristendomens öfverklagade förfall samt
tvångsmedlen deremot genom den theologiska censuren», med motto
ur Paulus: «J ären kallade till frihet». Den är för
vidlyftig att här meddelas, men förtjenar läsas i sin helhet.
Då jag nyss haft tillfälle att tala om en af de
märkligaste svenska prelater, som den nyare tiden
fram-bragt, och sannolikt ej vidare får anledning att
återkomma till ’honom, vill jag här i några få drag söka
fullända hans bild.
Olof Wallqvist föddes den 6 Juni 1755 i Edsbergs
socken i Nerike, der hans fader då var komminister.
Efter genomgången lärokurs vid elementarläroverken i
Örebro och Strengnäs, sändes Wallqvist till Upsala 1773.
Till sin lycka blef han här bemärkt af den berömda
dåvarande professor skytteanus, kansli-rådet Ihre, i hvars
hus han upptogs såsom informator. Redan år 1776, vid
endast tjuguett års ålder, blef Wallqvist genom kunglig
dispens prestvigd och 1779 magister, hvarefter han
samma år blef adjunkt vid Clara församling i Stockholm.
Hans predikogåfvor voro utmärkta och väckte den
uppmärksamhet, att han vid tjugufem års ålder af kongl.
maj:t utnämndes till tjenstgörande hofpredikant hos
enke-drottning Lovisa Ulrika, dit det icke var värdt att
sända andra prester än på hufvudets vägnar väl utr
rastade.
«Hvad man än må klandra hos konung Gustaf Hl,
så måste erkännas att han genom sympathiens trollkraft
snabbt upptäckte snillen och hade mod att dem använda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
