Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt stift, gör bäst att förpassa sina djeknar till akademien, och kan lofva
de flesta forlönen vid återkomsten rikligen ersatt genom hyfsning och ökade
kunskaper.»
Ett bland de mest retsamma hindren för den
offentliga diskussionen under denna retliga period var den
s. k. theologiska censuren, i följd af det stadgandet
att alla skrifter af theologiskt innehåll skulle, innan de
finge till trycket lemnas, hafva undergått granskning af
vederbörande domkapitel och förses med af
konsistorienotarien undertecknad t Imprimatur. Detta var så
mycket förargligare, som många skrifter godtyckligen fördes
under denna kategori, hvilka väl egentligen icke hörde
dit. Så t. ex. öfversättningar ur Bibeln, hvilka väl
oftast äro af den beskaffenhet, att de snarare tillhöra den
filologiska än den theologiska litteraturen. Emellertid
var, efter hvad vi redan yttrat, vederbörandes
misstänksamhet i detta afseende under då varande
tidsförhållanden ganska förklarlig. Tiden var uppfylld af brännbara
ämnen, som en enda gnista kunde sätta i låga.
Olyckan var att man var så rädd för lågan, som
erfarenheten visat vara af en ganska uppfladdrande och lätt—
släckt beskaffenhet, och skulle hafva varit det i ännu
högre grad, om den icke varit så länge undertryckt.
Väl var det sannt att fritänkeriet var allmänt, att det
kunde blifva vådligt för både kyrkans och statens
bestånd, såsom Frankrikes exempel nyss visat; men huru
mötte man detsamma? Med förbud och maktspråk, hvilka
afskuro all möjlighet att på ett förnuftigt vis vederlägga
detsamma. Man hade kommit så långt, att man
misstrodde allt förnuft, allt fritt tänkande; Kant och Fichte
voro lika illa anskrifna som Yoltaire och Helvetius; ty
de voro ju alla filosofer, d. v. s. fritänkare; och om de
också trätte sins emellan, så voro de dock alla sams
om att anfalla den orthodoxa läran. Det är lätt
begripligt, huru det allmänna sunda förnuftet skulle våndas
under tvångsåtgärderna af en styrelse, som lät leda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
