Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan en Kotzebue och en Schiller för att ej den
förras underlägsenhet skulle falla bjert i ögonen. Också
vände sfg Journalens kritik företrädesvis mot denna det
tyska dramats då varande hjelte, hvilken som bäst gjorde
sina eröfringar äfven bland Sverges sentimentala
hjer-tan, och var så mycket farligare, som han fallit i
händerna på en ganska skicklig öfversättare och bearbetare,
Gabr. Eurén. Om en af dessa pjeser yttras, att
((dialogen är såsom vanligt missnaiv och full af sentenser och
sentimentala floskler» *).
Kotzebue har på den generation, som föregick oss,
utöfvat ett så vidsträckt inflytande, att han förtjenar en
betraktelse för sig. Låtom oss derföre höra hvad den
nyare tyska vitterhetens historieskrifvare Julian Schmidt
om honom yttrar:
«Den lyckliga lott», säger Schmidt, ((hvilken ensam
frambringar en klassisk poesi, nemligen att från det
verkliga lifvets kärna hemta poesiens ande och form,
var förnekad den tyska dramaturgen mot slutet af förra
seklet. Det var icke godtycke, som afhöll Schiller och
Goethe att i sina sedliga och esthetiska motiver följa
folkets instinkt, och som dref dem att tända lågan för
sin egen härd vid främmande idealers glöd, utan inre
nödvändighet. Folkets tillstånd var icke blott förvirradt
och vacklande, utan dess instinkt var redan förderfvad.
«Storm- und-Drang»-perioden, med sin obäklighet och
sin känslosamhet, hade burit bittra frukter; det se vi
tydligast på den försvagade form, hvari den då för
tiden uppenbarade sig på den tyska theatern. Man har
ömsom klandrat, ömsom prisat Kotzebue, hvilkens stycken
snart och med bestämdhet utträngde Ifflands från
theatern, men hufvudsaken har man förbisett, att nemligen
hans naturalism icke omedelbart och naift anslöt sig
till mängdens instinkt, utan att han med oerhörd
kon-seqvens fullföljde en ensidig och skadlig rigtning.»
’) Journalen, V: 338.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
