Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheten, det absoluta herraväldet af förfinade sedliga
förutsättningar såsom hos Calderon, gör visserligen en
vexlande mångfald i lifvet omöjlig, men den utesluter
åtminstone inbillningskraftens oregelbundna öfverdrifter.
Då lustspelets konst vanligen har afseende på ett
äktenskapligt förhållande, så har ståndsskillnaden, som
söndrar älskande hjertan, af gammalt varit ett omtyckt
motiv. En sådan diktare som Kotzebue, som öfverallt
ville göra naturens röst gällande emot sedens konstlade
former, och likväl åter måste undvika att stöta sig med
den högre adeln och den högmögende publik, som besökte
hans skådespel, kommer genom en sådan konflikt i en
oupplöslig förlägenhet, som han endast genom en yttre
lösning kan draga sig ur. I början, då naturens röst
hos honom talade ett ännu tydligare språk, tåles
adel-skåpets fördom endast hos de löjligaste personager, men
slutligen märkte han att denna fördom ännu icke var
alldeles utrotad hos hans publik, och derföre inträffar
alltid i hans senare stycken, att, när en adlig junker
förälskar sig i en skolmästardotter, flickan slutligen
befinnes vara af adlig stam. Det Oaktadt vågar ingen af
hans personer högt och öppet uttala denna fördom: de
bemantla den med sociala konsiderationer, olikheten i
uppfostran och dylikt, och det är stundom ganska lustigt
att påse, huru de vrida och vända sig för att icke nämna
saken vid dess rätta namn. Visserligen skulle också i
en poetisk verld, der de unga löjtnanterna i massa
utdela allmosor och sörja för fattiga nödlidande enkor,
adelshögfärden vara en abnormitet. Den sentimentala
verld, i hvilken Kotzebue införer oss, står ännu längre
ifrån verkligheten än Goethes och Schillers idealiska.»
«Derför händer också i hans lustspel, att spetsen
brytes af på hans satir. En satir, som skall poetiskt
inverka på oss, måste vara rigtad mot reala, positiva,
allmänna sidor af lifvet. Kotzebues satir deremot har
afseende på samhällets ytligheter, om man bortser från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
