Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De öfriga häftena utkommo med långa mellanskof.
Af deras innehåll nämner jag endast, i det femte, ett
ganska grundligt «Försök att besvara den frågan:
Hvar-före bör antiken vara de nyares mönster i bildande
konst», samt i samma häfte «Bref från en resande
smålänning under hans vistande i Stockholm, till en hans
vän i Wernamo», redogörande bland annat för en
mål-nings-exposition, uti hvilken tidens mest framstående
artisters arbeten äro recenserade, hvaribland också med
bifall, men utan ensidighet, redogöres för
landskapsmålningar af Fahlcrantz. Såsom ett prof på uppsatserna i
denna, den till formatet minsta af alla svenska tidskrifter,
anför jag ur tredje häftet artikeln N:o III, en för alla
tider giltig satir på skuggrädslan och presstvånget:
Oförgripliga tankar i hvarjehanda ämnen.
«Med all skyldig vördnad för religionen och samhällsordningen, och i.
hopp om en benägen nttydning af mitt rena och obrottsliga uppsåt,
fördristar jag mig att gripa till pennan. Med en lika vördnad och i ett lika
hopp vågar jag nyttja detta verktyg, hvarmed jag hittills endast
oförgrip-ligen kopierat kopior af andras oförgripliga tankar, att nn äfven offentligen
knngöra mina egna. Detta första steget på den auktorliga banan är
vigtigt. En ung författare, som ej vill öka hopen af de skriblerer, hvilka
endast hafva alla heliga tings omstörtning till syftemål, måste noga skärskåda
sina meningar, innan han ntsläpper dem i en lättsinnig verld. Detta har
jag gjort, och jag tror mig oförgripligen knnna säga, att mina satser äga
den i våra tider sällsynta förtjensten af en ren osknld. Utan farhåga att
göra religionen eller samhällsordningen någon skada, eller tvinga redliga
medborgare till förföljelser mot mig, vågar jag således frimodigt yttra dessa
satser. Den första af dem är väl omedelbarligen härledd ur förnuftet,
denna käfian till så mycket ondt; men med all skyldig vördnad för
religionen och samhällsordningen, och i hopp om en benägen uttydning af mitt
rena och obrottsliga uppsåt, vågar jag likväl tro mig kunna oförgripligen
påstå att: två gånger två är fyra.»
«Ehuru vådligt det i allmänhet är att efter upptäckten af en oskyldig
sanning vilja derifrån härleda en mängd slntsatser, och påstå det vara en
nödvändig följd af grundsatsens osknld, att de äfven skola vara oskyldiga,
vågar jag dock, med all möjlig varsamhet, yttra min oförgripliga förmodan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
