Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att när å den ena sidan två gånger två är fyra, torde ock & den andra fyra
vara två gånger två, samt att, efter min ringa mening, religionen ocli
samhällsordningen icke skadas mera af den senare satsens utbredande än af den
förras.»
«Det ligger i förnuftets natur att vilja stiga allt högre. Detta växande
kunskapsbegär är visserligen en driffjeder till många afskyvärda företag,
och torde i synnerhet kunna anses hafva alstrat de flesta skadliga böcker,
som förderfvat verlden. En författare, som ej för att tillfredsställa ett
oroligt och lättsinnigt förnufts fordringar vill uppoffra sina pligter mot Gud,
konung och fädernesland, skall derföre alltid med en oupphörlig
sorgfällig-het söka qväfva sin orena böjelse att vilja utvidga sina begrepp utöfver den
behöriga gräns, som berörda heliga pligter utstaka. Jag har användt denna
sorgfällighet på mig sjelf, och vågar hoppas att icke hafva låtit mitt
förnuft öfverskrida nyssnämnda gräns, då det fört mig, ifrån den satsen att
två gånger två är fyra, till den ännu högre (hvilken jag ock med all
vördnad för religionen och samhällsordningen, och i hopp om en benägen uttydning
af mitt rena uppsåt, vågar här oförgripligen yttra) att: två gånger fyra
är åtta.»
«Jag skulle tilläfventyrs äfven kunna fördrista mig att ingå i en
undersökning om beloppet af två gånger åtta; men som det öfverstiger antalet
af mina tio fingrar, på hvilka jag öfvertygat mig om sannfärdigheten af
hvad jag hittills i allsköns välmening anfört, och jag ej vågar fördjupa mig
i några öfversinnliga betraktelser, af fruktan att der, äfven emot min vilja,
råka på villostigar; så har jag ansett både säkrast och med min pligt
en-ligast att icke sträcka min nyfikenhet så långt. I den oförgripligaste
enfaldighet, och med en orygglig föresats att städse iakttaga den yttersta
varsamhet i utöfningen af mitt’ auktorliga kall, lemnar jag således derhän,
huru mycket två gånger åtta må vara.»
«I en tid, då illasinnade författare sökt upplösa alla föreningsband i
verlden, bör man icke, utan den högsta möjliga försigtighet och utan ett
noga öfvervägande af alla följder, företaga sig söndringar af hvilken
beskaffenhet som helst. Denna grundsats trogen, har jag länge dragit i
betänkande att tillfredsställa ett kunskapsbegär, som jag ej kunnat förqväfva.
Jag har nemligen velat veta, huru mycket af åtta återstode, i fall sex
söndrades derifrån. Efter ett noggrannt eftersinnande har jag omsider trott
mig kunna oförgripligen tänka, att sönderdelningen af ett tal ej kunde vara
vådlig för religionens och samhällsordningens bestånd, eller anses äga någon
gemenskap med de afskyvärda söndringar, som andra författare åstadkommit,
och vågar jag, sedan jag dristeligen verkställt densamma, frimodigt
kungöra dess resultater: att sex ifrån åtta står två igen.»
«Den mest oskyldiga sak kan genom ett förvändt föreställningssätt
antaga ett utseende af brottslighet, och man kan derföre icke vara nog
för-sigtig i valet af uttryck, när man vill kungöra en sanning, hvars betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
