Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han förbytte Apollo-lyran mot Psaltaren, hvilken äfven
snart så betydelsefullt blifvit kallad Davidsharpan i
Norden. Från denna tid var det endast någon festdag för
konungahjus och fädernesland eller någon för
medborgar-dygden eller det ensfeilda lifvet dyrbar stund, som
förhöjdes af hans verldsliga diktkonst. Huru han visste
att adla äfven tillfållighetssången, visa bland andra
poeter hans «Washington», hans «Dithyramb vid
Föreningen», hans praktfulla «Ode öfver segrame vid
Leipzig, Dennewitz och Grossbeeren», hvilken sång i
tusental aftryck genomflög den på främmande jord ännu
församlade krigshären och lästes med förtjusning. Med allt
hvad en strängare granskning ägt att anmärka mot
Wallin, såsom lyrisk skald, har den dock erkänt, att
sällan någon lyra — och i Sverge kanske ingen — ägt
mera vexlande tonarter än hans. Begåfvad med
romar-nes os magna sonaturum, fann han i det djupa, storartade
eller högstämda visserligen sin egentliga älsklingston,
men äfven till en lugnt elegisk stämning, till uttrycken
af det idylliska, naiva, humoristiska, omstämde han med
lätthet lyran. I versens musikaliska skönhet, i förmåga
att röra sig under gifna versformer öch uppfinna nya,
lemnar Wallin ingen inhemsk skald framom sig. En af
våra bekanta tonsättare, som författat melodier till flera
af Wallins smärre dikter, yttrade en gång, då man
berömde hans komposition: sådana verser sätta sig Sjelfva
i musik.»
«Det var i allmänhet genom sina lyriska
skaldestycken», säger Fryxell *), «som Wallin först väckte
uppmärksamhet. Han har också i denna väg stora
förtjen-ster: en behaglig och taktfull’versbyggnad, som med
sällspord lätthet rörer sig äfven i de mest olika och
vexlande former: ett ädelt och rent språk och mycken
*) Svenska Akademiens Handlingar från 1796, Del. XXI, sid. 17.
Malmström. IV. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
