Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det ljusaste perspektiv. Sedan kom lyckans tid, och
glädjens var förbi.» —
Wallin blef theologie lektor och slottspredikant på
Carlberg samt kyrkoherde i Solna år 1809. Theologie
doktor samma år. En af de aderton i Svenska
Akademien 1810, sedan han vunnit tre stora pris i
skaldekonsten, deribland det högsta som någonsin blifvit
utsatt. Ledamot i psalmboks-komitéen 1811. Dåvarande
prins Oscars lärare i kristendomen samma år, och från
1814 hans ständiga biktfader. Kyrkoherde i Adolf
Fredrik 1812. Ledamot af Nordstjerne-orden 1815.
Riksdagsfullmäktig samma år. Domprost i Westerås 1816.
Pastor primarius i Stockholm 1818. Ordens-biskop i
survivance och kommendör af Nordstjerne-orden 1824,
verklig 1825. Öfverhofpredikant 1830. Uppförd i första
rummet å biskopsförslag i Linköpings stift 1833, och i
tredje rummet i Carlstads stift 1834. Erkebiskop och
prokansler för Upsala universitet den 17 Mars 1837.
Ledamot af Serafimer-orden den 14 April samma år.
Död i Upsala den 30 Juni 1839.
Efter den tredubbla prisbelöningen nämndes äfven
af allmänna rösten Wallin bland Sverges lyriska skalder
af första ordningen. «Det är sällsyut», anmärker Beskow,
«att före mannaåldern hafva hunnit en sådan utmärkelse,
men ännu sällsyntare att sjelfmant och så till sägande
midt uti segerloppet afbryta det vunna ryktets bana.
Sådant sker icke af jordisk beräkning. En högre ande
talar och måste åtlydas, äfven om det sker under kamp
och försakelse. Dock detta var här icke fallet. Wallins
snille, egnadt för en tid ömsom åt den andliga, ömsom
åt den verldsliga sången, tycktes nu, liksom lagren,
afspeglad i en källa, växa åt tvenne himlar. Han
besinnade sig dock ej länge, innan han öfvergaf, såsom
en skön men förgänglig skuggbild, den i tidsflodens
glas afbildade krona för att uteslutande vårda den
telning, som sträckte sina grenar mot evighetens rymder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
