Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fågelsång. Men efter Gustaf III:s sommarmånad
inträdde den didaktiska poesiens tid, lik en stilla tfch
klar höst, allvarlig och lugn, samt rik på frukt och
besinning. — — — Att Wallin med sin allvarliga och
religiösa stämning, med sitt högtidliga och kraftfulla
språk borde lyckas företrädesvis i lärodikten synes
naturligt, och jäfvades icke heller af skaldestycket
»Uppfostraren». En ttllämnad fortsättning deraf uteblef
likväl, och det hos honom öfvervägande lyriska elementet
utvecklade sig mer och mer, genomglödgade hans
arbeten och förvandlade dem från lärodikter till od^r,
hymner och psalmer.»
»Äfven en annan anmärkning påtvingar sig läsaren
af Wallins vitterhetsförsök. Menniskolifvet har tvenne
perioder, hos hvarje enskild mer eller mihdre märkbara:
först de växande, sedan de bedragna förhoppninggmes
tid. Båda hafva uti nämnda vitterhetsförsök lemnat så
många och djupa spår, att de utgöra det mest
karakteristiska och personliga deri. Denne Wallin, som midt
igenom, verldslifvets storravindar uppsteg till samhällets
höjder, hvad var det mål, som hans hjerta helst sökte?
En stilla presterlig verkningskrets, en lugn hydda,
huslig sällhet bland maka, barn och vänner; se der målet
för hans förhoppningar, för hans böner, för de med
hjer-tats värma diktade sångerna «Fantasi», «Svärmeri»,
((Huslig sällhet» m. fl. Äfven i skaldestyckena «Till en vän»,
«Till grefve Cronstedt» och «Hymené» finner man spriddia
drag ur denna hans hjertas älsklingstafla. Den
öfvergick aldrig till verklighet. De flesta förhoppningarne
slogo felt. Hans lif blef strid i stället för frid; hans
verkningokrets verldsbullret i stället för den lugna
dalen. Egna barn fick han aldrig trycka till sitt hjerta,
och hans boning blef ej lugnets hem, der han kundé
lefva äfven för sin enskilda lycka; den blef blott det
embetsrum, dér han oupphörligt jagades af samhällets
och medmenniskors mer och mer ökade anspråk. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
