Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 347, «Vid en moders död». Hftr kommer
skaide-yågen från hjertats innersta djup, men så stilla, så ljuf,
så kristallisk, så enkel och just derföre så mycket
mera inträngande. Här har saknaden funnit de rätta
uttrycken.
Dn som for mig
Så innerlig
Till Gnd har bedt och vakat,
Och dagens fröjd
För min skull nöjd
Samt nattens ro försakat!
Ej mer du är;
Och ingen här
1 Blir så mot mig till sinnes:
Så huldrikt bröst,
Så ljuflig röst
Ej mer på jorden finnes.
Ackl hjertelag,
Som mer än jag
Har känt min fröjd och smärta!
Du var mig allt,
Nu är du kallt,
Dn ömma modershjerta!
Ej stund, ej dag
Gått fram, då jag
Din huldhet ej försporde.
Men bort du gick
Och jag ej fick
? Dig löna som jag borde.»
Ännu en annan minnestecknare, Rydqvist, yttrar
om Wallins verldsliga skaldskap: «Under
sammanfattningen af de olika tonarter, i hvilka Wallin öfvade
skaldens konst, skall man törhända komma till den
slut-följd att han var kallad till skald i ordets icke blott
högsta men vidsträcktaste betydelse. Utan att inlåta
oss i en osäker och ofruktbar betraktelse öfver hvad
han under andra förhållanden kunnat blifva, skulle vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
