Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naivitet och barnslighet, höra Walins flesta bidrag till «Polymnia» — en
samling^ skaldestycken utgifven vår 1807 af S. Björk S:son, med bidrag af
åtskilliga den tidens ansedda författare —, (’äfvensom flera af hans äldre
psalmer, hvilka han utgaf i sällskap dels med Choraeus, dels med Franzén.»
Deremot upphöjas med högsta loford Pithyramben
öfver den 24 Januari 1808 (det nyssnämnda preludium),
«Sången till Lina» och «Svärmeriet», samt dedikationen af
„ Förslaget till en svensk Psalmbok.
«Skall efterverlden bekräfta detta utslag?» frågar
Palmblad. «Vi för vår del», svarar han, «tro det, sedan
man blott utbytt de alltför stränga orden, dem man
ogerna ser nyttjade mot ett så stort namn, emot mera
milda och humana. Men», tillägger han, «kanske villas
vårt omdöme af ungdomsintryekens outplånlighet; ty
hvarken då eller nu hafva vi kunnat anslås af en oäkta
och uppskrufvad enthusiasms bildståt. Må läsaren sjelf
dömmal Yi välja ett af de vackrare ställena i
«Upp-fostraren», der en moder framställes i aftonens lugn för
sitt barn «tälja vis och god den gode Gudens under»,
och sluta med detta tilltal:
Blif from och vis, mitt barn! Af allt hvad menskan äger.
Blir dygden ensam qvar: den bäddar hennes läger
Så sakteligt, så ljuft! — tills ur sin stilla blnnd
Hon väcks af vännens röst, en klarnad morgonstund!
Så talar en guvernant, icke en from moder: vill man
veta huru en sådan talar, läse man i Stagnelii Martyrer,
huru en kristen moder lär sin son att bedja. Men man
kan jemföra Wallin med honom sjelf. I samma poem
heter det på ett annat ställe:
O dn min egen mor, om hjertat af en son
Kan gälda någon skärf af ett oändligt lån:
Frid öfver dina dar! — Jag fick ej guld och anor,
Min själ en främling blef i granna verldens vanor,
Men blef hon ren och god, men blef hon evigt varm
För mensklighet och dygd, hon blef det vid din barm.
Här år .onekligen poési, sann känsla! Men huru blekg
äro ej äfven dessa saknadens uttryck mot Wallins psalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
