- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
237

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är oförhindrad att göra rättvisa deråt. Dess rätta
uttryck är visserligen prosan och icke versen; men när
den ikläder sig en sådan versform, som står det
prosaiska föredraget nära, så ådagalägger den derigenom
en medveten eller omedveten takt, som förtjenar att
erkännas. En sådan versform är den af Nya Skolan så
illa utskrikna alexandrinen, som dock i detta slags
föredrag är det mest passande genom sin jemna, oafbrutna
dogmatiska gång, sitt sententiösa tonfall. Jag nämner,
såsom exempel på Wallins stil i detta slags poesi, det
stycke ur «Uppfostraren» som börjas: «Dig är det,
ömma mor!» o. s. v.

En annan art af diktkonst var på denna tid lika,
om ej ännu mera omtyckt än den didaktiska, nemligen
den, hvars ändamål var att sprida glädje och
munterhet i den allmänna sammanlefnaden, sällskapsvisan, en
art af poesi, som numera föga eller intet idkas eller,
när det någongång sker, endast såsom ett bihang till
musiken. Franzén hade med framgång försökt sig i
denna genre, V&lerius var deri den mest produktiva
och äfven den mest populära, men äfven ^Vallin gaf
vika för frestelsen af tidehvarfvets anspråk på
verskonstnärens talent vid glada tillfällen och gaf sin tribut åt
hvad en allvarsammare, men derföre icke dygdigare tid
stämplade såsom fädrens dårskap. I dessa våra fäders
glada dagar brukades vid kalaser, icke egentligen
dricks-kalaser utan festliga middagar, att vid måltidernas slut
framsätta bålar af mer eller mindre oskyldigt innehåll,
medan gästerna ännu qvarsuto vid bordet. Det hörde
då till saken, att någon af de närvarande skulle roa de
öfriga med en solosång, som halft sjöng8, halft
deklamerades, och vid hvars slutstrofer hela sällskapet ofta
instämde i korus- Häiyid var Sjelfva utförandet
visserligen icke likgiltigt: var rösten god, så var det så
mycket bättre, — var den medelmåttig, så höll man den också
till godo; men hufvudsaken var alltid innehållet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free