- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
238

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visan. I vår tid af virtuositet är förhållandet för det
mesta omvändt: när numera den högtidliga champagnen
serveras, vill man höra en qvartett, helst mångdubblad,

som man alltför gerna tillåter att svälja orden i de
toner, som i alla fall äro hufvudsaken. Jag är ej nog
förmäten att vilja afgöra företrädet mellan de olika
tide-hvarfvens methoder; men säkert är, att våra förfäder ville
framför allt hafva roligt i sina samqväm och att de hade
det på sitt vis, och i synnerhet derigenom, att de aldrig
gjorde allvar af nöjet utan behandlade både drycken
och dryckessången såsom en ögonblicklig vederqvickelse,
och att poesien på detta enkla vis vann mera än
musiken på vårt nu brukliga. Poeternas talenter anlitades
för sådana tillfällen; och man har detta tidehvarfvets
muntra kraf att tacka för många af de gladaste, de mest
humoristiska, och tilläggom, äfven ofta de täckaste
toner, som klingat på den svenska lyran. Men sannt är,
att det är vissa måttstockar, hvarmed dessa poemer icke
tåla att mätas, bland andra doktor Wieselgrens.
Framför allt måste man, för att kunna göra dem rättvisa,
icke på förhand hafva någon stoisk fördom mot den
stämning af bacchisk uppsluppenhet, som de måla och
som de hos sina åhörare förutsätta. Den sedligt stränga
Wallin bibehöll, äfven under sin presterliga och
biskopliga period, en viss upphöjd frihet i afseende på denna
sammanlefnads glädje, och skämdes aldrig för de små
poetiska bidrag dertill, som han i sin ungdom lemnat.

Låtom oss höra en af dessa glada visor:

Ingen lager må kransa min hjessa,

Gruflig är hjelten, och skalden blek:

Bardalek och vitterlek,

Hvad äro dessa
Mot det nöjet att drufvorna pressa,

Mot den rodnande flickans smek?

Mot de betungande
Qvalens kraft
Nyttjar jag, sjungande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free