- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
241

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hinna, hinna skall jag dig,

Mig skall du tillhöra
Hel och ofrånskiljelig!

Lifvets eller dödens stig
Skall till målet föra.

På min ande ock en gång
Växa englavingar.

Jag dig följer, vägen lång,

Der du vid serafers sång
Mot Guds thron dig svingar.

Dithyrambisk djerf höjer sig Wallins lyrik i det
berömda Preludium till Sången öfver Gustaf III, då
hans bildstod på Skeppsbron aftäcktes den 24 Januari

1808. Här spörjer man de första starka vingslagen af
den poetiska genius, som snart skulle sträcka sin flygt
till ännu högre och renare rymder.

Men Wallin hade ett djupare poetiskt behof än
det, som kunde tillfredsställas af lärodikten eller
sällskapsvisan, eller ens den erotiska sången och den
patriotiska dithyramben. Grunddraget i hans lynne var utan
fråga en djup ipelankoli, som också afspeglades i hans
mörka, allvarliga, oftast stränga ansigte. Han lärde sig
snart inse det förgängliga i alla jordiska sträfvanden, det
flärdfulla, tomma, falska i all mensklig lycka. Hvarken
ära eller rikedom — han hade tidigt vunnit tillräckligt
af båda — kunde stilla hans andes oro. hans sökande
efter det som varaktigt, som evigt är. Han bortlade
den verldsliga lyran, för att sedan endast sällan till ett
tidsfördrif för andra åter upptaga den; han afsade sig
lifvets glädje, för att söka den högsta fröjden, den som
utgår från pligternas mödor, från öfvervunna lidanden,
från trons strider och det himmelska hoppets slutliga,
enda lycksalighet. Men denna förvandling skulle ej
försiggå utan en inre kamp, hvilken han målat i flera
poetiska suckar, tillhöriga denna period, hvilka ännu,

Malmström. IV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free