Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru beredande öfvergången, spela i den verldsliga
diktens tonart. De äro utsprungna från ett qvalfyldt bröst,
som söker men icke finner, från ett hjerta, som både
hoppas och tror, men ännu icke mäktat rycka sitt hopp
och sin tro ofvan jordens gränser. Man igenkänner i
dessa sånger preludier till de mäktiga toner, som en
gång skulle fylla våra tempelhvalf, som i palats och
hyddor skulle väcka och styrka så många tusendes tro
och trösta så många tusende lidande hjertan.
Jag anför en enda af dessa sånger:
Hemsjukan.
Hvart stiger din suck, o mitt klappande bröst?
Hvar höres, o bedjande hjerta, din röst?
En främling jag står på den ödsliga strand,
Och känner en längtan,
En traktan, en trängtan —
Jag vill öfver hafvet till okända land!
I öfverflöd har jag mitt lystraäte fått
Af kunskapens träd, så på ondt som på god t.
Jag sett huru dagarna komma och gå:
Som bölja på bölja
Hvarandra de följa,
Och doft och enformigt mot stränderna slå.
Be jublandes gny och de jemrandes skri
, Jag hört, hur de gå hvar på sin melodi,
Ben gamla, bekanta, som hvar och en kan;
Ej olika toner,
Blott variationer
Till tidsfördrif stundom den dödlige fann.
Om sommaren kläder sig jorden till brud,
Om vintern så drager hon svepningens skrud:
Så gjorde hon förr, och så gör hon i år,
Om hösten hon gråter,
Om våren hon åter
Med barnslig förnöjelse torkar sin tår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
