Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag andas ej fritt på dess qvalmiga strand;
Mig drifver en längtan,
En aningsfull trängtan,
Jag vill öfver hafvet till okända land!
Jag har i det närmast föregående sökt gifva en
bild af Wallins vittra författarskap under den period,
som närmast föregick den pånyttfödelse, hvilken
samtidigt inträffade i vårt politiska och litterära lif. Hvad
Wallin sedermera under inflytelsen af de nya
förhållandena blef i sin storhets dagar, faller inom ett annat
tidskifte och skall på sitt ställe tecknas. — Den, som
närmast honom representerade vitterheten under den
politiska ofrihetens och det litterära tvåögets tid, var,
sade jag, Valerius.
Johan David Valerius tecknar sjelf sina lefnadsöden
på följande sätt. «Föddes i Göteborg den 13 Januari
1776. Fadren Erik Wallerius, af en gammal prestslägt,
var då predikant vid stadens fattighus och spinnhus,
blef 1786 kyrkoherde i Skredsvik och dog 1811; modren,
Katarina Krist. Ekman, af köpmansfamilj, lefde ända
till 1835. Efter åtnjuten privat undervisning sändes
gossen hösttiden 1788 till Lunds universitet, der han
omkring tre år studerade och till en del speciminerade för
filosofiska graden, men hvarifrån han hemförlofvades för
att informera andra yngre piltar. I början af 1793
af-reste han till Upsala, undergick juridisk examen och
begaf sig med ringa utsigt och friskt mod till
Stockholm, hvarest han engagerades såsom extra ordinarie
kanslist i Justitie-revisionen och auskultant i Svea
Hof-rätt. Efter trägen och lönlös protokollsföring i
sist-bemälta verk antogs han 1797 mot arvode till
ombudsman och sekreterare vid Kongl. spektakel-direktionen,
försökte äfven några gånger såsom sångare sin lycka på
Opera-theatern, men hade längesedan öfvergifvit
scenen och 1802 af hertig Carl undfått
hofsekreterarefull-makt, när han 1805 befordrades till sekreterare hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
