Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bergas och härjas, den hvälfvande jord.
De vise der talte m&ng’ ståtliga ord
Om frihet och dygder och gyllene tid;
Sin fackla de bnro
För kungar, som svuro,
I trötthetens timmar, den eviga frid.
De talte så fordom, de tala så än;
De svuro, och svära detsamma igen.
Men idligt sig vänder det rullande klot,
Och gyllene tiden
Och eviga friden
Få der intet fäste för halkande fot.
Jag sett, hur det tillgår på jordenes ring;
Men nytt under solen jag sett ingenting.
I hundrade former är allt likadant:
Sin yta det fejar,
Men troget sig drejar
Kring samma sin axel, som det varit vandt.
Inbyggarne alla på vtrldenes ö,
Jag vet hnr de födas, jag vet hur de dö,
Och hur, dessemellan, de larma en stund,
En myggdans, som stimmar
I solskenets timmar,
Tills natten gör »lut på båd’ strid och förbund.
Ej många de äro, mitt eländes år;
Min tid, på långt när, ej till fädernas når:
Dock hafrer jag skådat mig mätt häruppå.
Det blir som det varit:
Ar hvad jag förfarit,
Och snmman af allt hvad jag lärt mig förstå.
Nu lägger jag neder min pelegrimsstaf,
Och ser mot det stilla, det stjernströdda haf,
Förmår ej att vända mitt öga från er,
J strålande öar
I aznrens sjöar,
Som dagens, när dagen hos oss har gått ner.
O, låten mig följa de facklor J t&ndt!
Jag har ingen lust’ med den verld, som jag känt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
