Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dena, ej mindre än hans intagande väsen, som gjorde
honom allmänt omtyckt af förmän och kamrater, lofvade
all framgång på den nya banan. För bättre utkomst
sökte han och lyckades, genom vänners förord, blifva
anställd såsom sekreterare och ombudsman vid Kongl.
theatern, hvilken befattning Kexél före honom innehaft.
Öfver detta konstens tempel hvilade ännu skimret af
Gustaf III:s lysande tidehvarf. De stora konstnärer,
som den snillrika konungen sjelf ammat — Karsten,
Stenborg, de Broen, fru Möller, mamsell Stading —
prydde ännu den lyriska scenen och uppehöllo dess
anseende bland de främsta i Europa. Den dramatiska var
rikare på utmärkta artister än någonsin. Det kunde
ej fela att diktens och tonkonstens förening i
Qui-nault’s och Glucks operor, eller i Kellgrens och
Nau-manns skapelser, skulle på ett hänförande sätt anslå
skönhetssinnet hos en yngling, som började ana sin
egen kallelse för diktens och tonkonstens verld.
Thea-terns ledning innehades denna tid hufvudsakligast af
Edelcrantz, biträdd af Nordforss, begge skalder och
konstkännare, begge Sjelfva danade af Gustaf 111 och nitiska
för hans skapelses upprätthållande. De insågo lätt,
hvilken eröfring scenen skulle göra, i fall den unga
klassiskt bildade tjenstemannen ville beträda konstens
bana, hvilket denna tid var mindre ovanligt än i våra
dagar. Valerius var då en tjuguårig, högväxt, bildskön
yngling, med regelbundna, fina anletsdrag, stora blå ögon,
kastaniebrunt hår, ädel hållning och en utmärkt vacker
sångröst. Hoppet om de segrar, han skulle vinna på
konstnärsbanan, förfelade ej hos honom sin verkan. Att
utbyta rättvisans mot sånggudinnornas tempel,
kriminalrummet mot sångskolan, föreföll honom icke påkostande.
Att scenens styresmän delade hans egen föreställning
om den lysande framgång, som väntade honom, synes
af de stora roler, med hvilka han först uppträdde. De
voro icke mindre än Gustafs och Norrbys i Kellgrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
