Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke voro gifta, läto från något närbeläget
värdshus hem ta den Sokratiska aftonmåltiden. En liten bål
utgjorde dervid den egentliga lyxen, och Valerius. som
hade uppdrag att brygga den, ökade glädjen med att
sjunga någon af sina nyss, ofta för dessa tillfällen,
författade visor. Bålen hörde nemligen denna tid till alla
större eller mindre samqväm i enskilda hus, och Valerius
var en vän af den, icke för att deraf berusas, men för
att i den allmänt gladare sinnesstämning, som den väckte,
finna en större mottagsamhet för det glädjens utsäde,
som han och andra så rikligen kringströdde. Solosången
var på den tiden ännu i högt anseende, och Valerius
var en af dem, som genom sin sköna röst upprätthöllo
detsamma. Sina visor sjöng han merendels ur minnet,
liksom för att undandraga dem offentligheten, till dess
han förvissat sig om deras intryck på åhörarne.
Koncepterna dertill lågo på hans skrifbord, sammanblandade
med theateraffischer, musikalier och blanketter till
di-skontreversaler, ofta skrifna på dem, så att han måste
leta länge innan han fick rätt på dem. Hans vän
Ahl-ström var eljest den, som för honom mest lättade detta
besvär. Såsom utgifvare af «Musikaliskt tidsfördrif» och
((Skaldestycken, satta i musik» var Ahlström ofta i
behof af stycken att i dem införa, i synnerhet i den senare
samlingen, ty vi hade då ej så många skalder som nu.
När han kom till Valerius, frågade han alltid: «Nå, har
du någon godbit åt mig för nästa häfte af
Skaldestyckena?» — och när Valerius svarade ett torrt nej, gick
Ahlström till skrifbordet och begynte leta. Han var då
alltid säker att finna något, som han kunde begagna.
«Ser du, att jag inte sökte förgäfves», sade han, i det
han med en triumferande min visade honom det funna.
Valerius skrattade, och Ahlström stack papperet som god
pris i sin bröstficka. Många af Valerii visor, som troligen
hvarken varit ämnade till offentlighet eller annars råkat
blifva befordrade till trycket, blefvo på detta sätt kända.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
