Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ofta har man sett en krets af unga män, lifvade
af håg att utmärka sig på samma bana, sluta sig till
hvarannan och genom ömsesidiga meddelanden och råd
uppmuntra hvarandra. Sällan torde dock ett skönare
förhållande hafva uppenbarat sig, än emellan de
nyssnämnde, af hvilka de fleste vunno ett frejdadt namn i
vår vitterhet, och tvenne — Wallin och Franzén —
in-togo diktens throner, utan att det ringaste
missförhållande, en enda misston dem emellan uppstod under hela
deras lefnad. Ej mindre vacker är den vördnad, den
antikartade, forntidsrena pietet, hvarmed de, Sjelfva
uppfyllda af segerns fram tidskänsla, nedlade sina kransar
för sångens gamla mästare, hvilka redan hvilade sina
harpor, och hyllade dem, som de Sjelfva började att
fördunkla. Franzén stod bland de unge såsom en
mellanlänk af den gustavianska sångaretiden och dess
närmaste efterföljare. Efter honom var i det allmänna
omdömet främsta rummet ännu oafgjordt emellan Valerius,
Wallin, Kullberg och Choraeus, hvilka vexelvis eröfrade
Svenska Akademiens belöningar, och ömsom nämndes
såsom dåtidens uppstigande älsklingsskalder. Huru
af-undsfri deras vittra täflan var, bevittnar, bland mycket
annat, följande drag. Rutström hade, för 1803 års
täflan i Svenska Akademien, öfversatt fabeln om Phaéton,
ur Ovidii Metamorfoser, men då han af den vänskapliga
areopagens omdöme förnam, att detta stycke ofelbart
skulle erhålla stora priset, fördröjde han inlemnandet
tills efter den i stadgarna föreskrifna tid, för att icke
beröfva Valerius en belöning, som han ansåg denne
företrädesvis förtjena för det till samma täflan insända
poemet .«Tålamodet». Då Valerius tjugutre år senare
efterträdde Rutström i Svenska Akademien, antydde
han denna vänskapliga försakelse med den vackra bild,
att Rutström drog sig tillbaka «liksom när, vid
olympiska spelen, en länge förkunnad segrare stannade utom
banan, för att låta den unga, ovana och vågsamma kapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
