Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rännaren eröfra palmen.» — Sådant var Valerii glada
sångarlif, innan efter revolutionen fäderneslandet
påkallade hans tjenst i mera vidsträckta kretsar, då endast
lediga ögonblick fingo egnas åt poesiens glada tidsfördrif.
Karakteristiken af Valerii vittra författarskap är på
senaste tid gjord af von Beskow-med en mästares hand.
Jag har till densamma ingenting att tillägga eller
anmärka. Hellre än äfventyra att lemna en sämre, lånar
jag den. Den är uttömmande och målar jemte skalden
äfven hans tidehvarf, jemte skaldestycket äfven
skalde-slaget. För att bestämma Valerii värde såsom skald,
måste man först, menar Beskow, bestämma värdet af
de diktarter, som han, med mera framgång, odlade, i
första rummet lärodikten, i andra rummet visan. Om
den förra yttrar Beskow:
«En samling lärdomar, vare sig filosofiska eller vetenskapliga sanningar,
erfarenhetsrön, förståndsmaximer eller moralsentenser på vers, indelade i
sånger eller rimbref (épitrer) — så ungefär har man i allmänhet antydt
lärodiktens grunddrag, och hvars mästare bland de nyare hufvudsakligen
uppgifvits vara Boileciu och Pope. Men äger denna dikt ej äldre och högre
anor? Var skalden ej ursprungligen folkets lärare och upplysare? Ansågs
ej all vishet komma från sånggudinnorna, och kan denna slägtskap emellan
det sanna och det sköna någonsin jäfvas af någon esthetisk föreskrift? Ar
lära i dikten (hvaraf ordet lärodikt) ej samårig med Sjelfva
skaldekonsten, - ehuru formerna må vexla? Redan Parmenides skref sin filospfi på
vers *). Huru älskade ej grekerna lärosatser i meter, — grekerna, hos
hvilka orakelspråk, lagbud, till och med landets gränsbestämningar antogo
metrisk form? Huru har ej Horatius klädt vishetsbud i vers, som
öfver-gått till ordspråk och som icke dö förrän all klassisk bildning gått under?
Den bildande poesien, (och egentligen är all verklig poesi bildande) har
begynt med läror, — den österländska, grekiska, romerska, italienska,
spanska, intill de nyare. Ar Salomos «Fredikare» icke ett poem? Hvilka djupa
vishetsläror förborgas icke i Eddan? Ar Hesiodus, med sin ömsom
majestätliga höghet och husfaderliga enkelhet, — Vtrgilius (i de oupphinneliga
Georgikerna) och de yppersta fabel-lärodiktare, från Arabernas till och med
Lafontaine, icke skalder? Hvar är gränsen? Lärodikten — eller lära i
dikten — uppträder ej blott i allt slags lyrisk form, den intränger jemväl
*) De till vår tid komna fragmenter deraf finnas upptagna i H. Stephani
(Estienne) De poesi pkilosophica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
