Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den fransyska kritiken. Mot ett sådant det
sjelf-ständiga omdömets nesliga beroende af en främmande
positiv lagstiftning var i Tyskland Lessing den förste
som protesterade, omkring medlet af förra seklet.
Samma protest höjdes i vårt fädernesland mer än trettio
år senare af Ehrensvärd oeh Thorild. Men under dessa
mellanliggande tre eller fyra årtionden hade i Tyskland
timat förändringar af oändlig vigt, hvilka voro för Sverge
fullkomligt främmande. Der hade redan en sjelfverksam
esthetisk frihet gjort sig gällande, hvarom i Sverge ännu
på länge icke blef fråga, då man hittills ännu icke
erfarit något behof deraf. Der hade, väsentligen förberedd
genom Lessings djupsinniga esthetiska spekulation och
Wielands talentfulla, mångsidiga, poetiska eklekticism,
efterhand aningsvis vaknat medvetandet om en poetisk
frihet, som ej erkänner andra lagar än fantasiens egna,
ett medvetande, som lätt kunde urarta — och äfven
gjorde det — till ett svärmiskt sjelfsvåld, men som
slutligen skulle nödvändigt leda till den snillets
sjelf-lagstiftning, hvars princip är idealet. Men då man ännu
icke kommit till insigt om att idealet icke är ett enda,
oföränderligt och stillastående skönhetsmått, utan ständigt
sig utvecklande, skiftande och mångfaldigt, enligt regeln
«i många former trifs det sköna»; så sökte man fixera sitt
ännu outvecklade medvetande derom i en bestämd form,
d. v. s. man förutsatte och fann ett historiskt ideal, att
till en början hålla sig fast vid. Detta förstfunna ideal var
den antika skönheten; och under erkännandet af dess
högsta, ja uteslutande giltighet uppstod och utvecklades
Tysklands klassiska litteratur, produkten af Schillers och
Goethes harmoniskt samverkande snillen. Vi hafva sett
betydelsen af detta storartade fenomen, äfvensom vi
antyd t, huru, efter Schillers död, besagda rena ideal
under Goethes behandling stod i fara att förtunnas till en
formalism, som väl ännu icke var tom, men under
behandling af mindre gedigna snillen icke kunde undgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
