Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl principer som verkningar. Den antika sedelagen
var väsentligen en yttre, hvars rätter skipades af
oemotståndliga, outgrundliga gudamakter, sådana som
Eumé-niderna, Nemesis, Moira, Heimarmene, nödvändigheten,
ödet: den kristliga sedelagen hvilar på det förnuftiga
medvetandet, på samvetet, på den fria viljan, som
stiftar sin egen lag. Sannt är visserligen, att de nämnda
antika gudamakterna icke voro något annat än
fantasiens afspeglingar af den inre förnuftiga sedelagen; men
sådana äro de endast för oss: för de gamle hade de en
verklig yttre tillvaro, så vidt deras inre förnuftiga grand
icke ännu var för dem medveten såsom en inre. När
således denna sedelag för det kristna medvetandet
fram-ställes endast under dess antika form, med dess deraf
beroende egendomliga beskaffenhet af blindt tyranni,
outgrundlighet, oundviklighet, och den deraf beroende
pretenderade skuldlösheten hos den individ, som deraf
drabbas, så äger den ej längre någon verklig giltighet,
gör på sin höjd ett ögonblickligt intryck på vår fantasi,
men förkastas såsom falsk af både förståndet och hjertat.
Odet, nödvändigheten äro i grunden rent
okristliga föreställningar. Tänkare finnas, som rentaf förneka
all tillfällighet eller slump. Så bland andra den
berömda esthetikern Carriere. Jag behöfver här ej inlåta
mig i denna svåra metafysiska fråga. För oss är det
nog att den sanna kristne, som tror på Guds försyn,
icke får antaga någon slump eller något öde. Också i
det skenbart ovigtigaste anar han en förnuftig och
kärleksfull verldsregering, och den fromme tror sig i allt
se Guds finger. Äfven från filosofisk ståndpunkt låter
sig en sådan åsigt förklaras och försvaras. Att inför en
allmänhet, inom hvilken en sådan tro är den
öfvervägande, åter söka bringa de gamla hedningarnes öde
till heders, vore det också endast inom diktens område,
är att missförstå sin tid och dess kraf. Försöket kan
göras, men endast i afsigt att derigenom åskådliggöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
